Borderline-tumörer i äggstockarna, även kallade epiteliala tumörer med låg malign potential, består av onormala celler som i vissa fall kan utvecklas till cancer. Diagnosen utgör cirka 10–15 procent av alla epiteliala äggstockstumörer, och tumörerna är inte invasiva (Govindan, 2008). Det finns kirurgiska behandlingsmetoder för dessa tumörer, men även flera problem och överväganden kopplade till behandlingen.
En positiv nyans med borderline-tumörer är att de oftast upptäcks i ett tidigt skede, vilket gör behandlingen mycket framgångsrik. Även patienter som får sin diagnos i ett senare skede kan ofta behandlas med lika gott resultat. Det är ovanligt att en kvinna avlider till följd av själva tumören – dödsfall beror i stället vanligen på komplikationer, exempelvis tarmileus eller biverkningar av behandlingen.
Kirurgi och cellgiftsbehandling (kemoterapi) är de två standardbehandlingarna vid borderline-tumörer i äggstockarna. Kvinnor som önskar bevara sin fertilitet kan ha funderingar kring hur omfattande operationen blir. För att undvika framtida problem bör patient och läkare gemensamt diskutera planer på barnafödande och väga risker och fördelar hos de olika ingreppen.
Vanligt förekommande ingrepp är:
En central fråga som patienten behöver ställa sig inför behandling är om barnafödandet är avslutat. För kvinnor som vill bevara sin fertilitet begränsas kirurgin till en unilateral salpingo-ooforektomi eller en partiell ooforektomi. Övriga operationsformer bevarar inte förmågan att få barn. För att minska risken för återfall rekommenderas dock att eventuell kvarvarande äggstocksvävnad tas bort när kvinnan inte planerar fler graviditeter.
Ett kontroversiellt ämne inom vården har länge varit den kirurgiskt aggressiva inställningen till borderline-tumörer. Många kvinnor som insjuknar är unga och vill behålla sin möjlighet att få barn, men eftersom tumörerna fortfarande hanteras som en undergrupp av äggstockscancer tenderar behandlingen att bli mer omfattande än vad som ofta är medicinskt nödvändigt.
Olika typer av borderline-tumörer bör behandlas utifrån hur de beter sig på cellulär nivå, och ny forskning publiceras kontinuerligt som urskiljer dessa undergrupper från varandra. Den nuvarande klassificeringen av borderline-tumörer är ålderdomlig och behöver uppdateras och revideras. De kirurgiska problemen kring dessa tumörer ligger i själva kategorins oklarhet – men med nya rön och förbättrade behandlingsmetoder kan dessa hinder förhoppningsvis minskas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online