1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Tester som används vid diagnos av äggstockscancer

Äggstockscancer är en av de allvarligaste cancerformerna hos kvinnor – endast cirka 46 procent överlever fem år efter diagnos. En av anledningarna till att sjukdomen är så farlig är att det i dag saknas tillförlitliga metoder för att upptäcka tumörer i äggstockarna innan de växt sig stora nog att ge symtom. När symtomen väl visar sig har cancern ofta redan hunnit sprida sig, så kallad metastasering.

Forskare världen över arbetar intensivt med att utveckla metoder som kan upptäcka och diagnostisera äggstockscancer i ett tidigare skede, då behandlingarna är betydligt mer effektiva. Tills dess förlitar sig läkare på befintliga undersökningsmetoder. Här går vi igenom de vanligaste testerna som används vid utredning av misstänkt äggstockscancer.

Symtom

Symtomen vid äggstockscancer är ofta vaga och kan likna symtom vid många andra, mindre allvarliga tillstånd. Vanliga tecken är uppblåsthet, smärta i bäckenregionen, en känsla av onormal mättnad redan vid små portioner mat samt trängning och täta behov av att urinera. Även trötthet, förstoppning, ryggsmärta, smärta i samband med samlag och förändringar i menstruationen kan förekomma.

Eftersom symtomen är så diffusa är det viktigt att vara uppmärksam. Har symtomen pågått i mer än några veckor bör kvinnan kontakta sin vårdcentral eller gynekolog. Läkaren kan sedan initiera lämpliga undersökningar för att avgöra om äggstockscancer ligger bakom besvären.

Gynekologisk undersökning

Vid en gynekologisk undersökning för läkaren eller barnmorskan in ett finger i slidan och palperar området runt omkring för att känna efter avvikelser. Ett spekulum kan även användas för att hålla slidan öppen och synliggöra slidväggar och livmodertapp.

Äggstockarna kan kännas av vid undersökningen, och det händer att en knuta eller massa i äggstocken upptäcks på detta sätt. Tyvärr gäller det dock att om äggstockscancer först upptäcks i samband med en vanlig gynekologisk undersökning är sjukdomen oftast redan långt framskriden, eftersom små tidiga tumörer sällan går att palpera.

Ultraljud

Ultraljudsundersökning använder ljudvågor för att skapa bilder av insidan av buken, inklusive äggstockarna. Metoden kan påvisa onormala massor i äggstockarna och ger ibland ledtrådar om huruvida det rör sig om en fast tumör eller en vätskefylld cysta.

Undersökningen utförs antingen genom att en ultraljudssonde förs över magens hud eller genom att en tunn sond förs in i slidan. Den senare varianten, transvaginal ultrasonografi (TVS), är normalt överlägsen när det gäller att upptäcka och karakterisera förändringar i äggstockarna och används därför rutinmässigt vid misstanke om äggstockscancer.

Vidare bilddiagnostik

Om cancer konstaterats i äggstockarna görs ofta ytterligare bilddiagnostiska undersökningar för att bedöma hur långt sjukdomen har spridit sig. Datortomografi (DT), magnetresonanstomografi (MR), lungröntgen och bariumlavemang används för att leta efter metastaser i olika delar av kroppen, exempelvis lever, hjärna, lungor och tjocktarm.

Därtill kan en PET-kameraundersökning genomföras. Denna teknik bygger på att ett radioaktivt sockerämne sprutas in i blodet; eftersom cancerceller har hög ämnesomsättning tar de upp sockret, vilket gör att även små och avlägset belägna tumörer kan synliggöras.

Invasiva undersökningar

Vissa diagnostiska metoder kräver kirurgi eller annan invasiv sondering. Den slutgiltiga diagnosen äggstockscancer ställs nästan alltid genom en vävnadsprovsdiagnos, en biopsi, som tas när den misstänkta massan avlägsnas kirurgiskt och analyseras i mikroskop av en patolog.

Laparoskopi, så kallad titthålskirurgi, innebär att en tunn kameraförsedd sond förs in i buken genom ett litet snitt. Via laparoskopet får läkarna en närbild av buk- och bäckenorganen. Metoden används både för att planera kommande operation och för att bedöma hur utbrett cancern är innan ett större ingrepp genomförs.

Blodprov som komplettering

I samband med utredningen tas ofta också blodprov. Det vanligaste är analys av tumörmarkören CA-125, ett protein som ofta höjs vid äggstockscancer. Värdet används emellertid aldrig som ensam grund för diagnos, eftersom det också kan stiga vid godartade tillstånd, men det kan ge värdefull information tillsammans med ultraljud och övriga undersökningar.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online