
Degenerativ disksjukdom syftar på de åldersrelaterade förändringar som sker i mellankotskivorna – de stötdämpande kuddarna mellan kotorna som tillsammans bygger upp ryggraden. Tillståndet drabbar många människor i takt med att de blir äldre och är den vanligaste orsaken till ryggsmärta.
Mellankotskivorna består av ett segt ytterlager (annulus fibrosus) som omger en mjuk, geléliknande kärna (nucleus pulposus). Med åldern kan diskarna genomgå flera olika degenerativa förändringar.
När vi åldras förlorar diskarna gradvis sin vätska. De blir tunnare och förlorar därmed en del av sin förmåga att dämpa stötar mellan kotorna.
Försvagat diskmaterial kan bukta ut eller tränga igenom det yttre lagret – så kallat diskbråck. Detta kan trycka mot närliggande nerver och orsaka smärta, domningar eller stickningar i armar eller ben.
Degenerationen kan leda till att utrymmet mellan kotorna minskar, vilket kan sätta press på ryggmärgen och nerverna. Det kan ge upphov till smärta, svaghet eller nedsatt koordination.
När diskarna slits ned kan kroppen försöka reparera de skadade områdena genom att bilda benutväxter längs kotornas kanter. Utväxterna orsakar inte alltid smärta i sig, men de kan bidra till en förträngning av ryggmärgskanalen (spinal stenos) och komprimera nerver.
Degenerationen kan även utlösa inflammation i omgivande vävnader, vilket ytterligare bidrar till smärta och obehag.
Det är viktigt att komma ihåg att degenerativ disksjukdom inte alltid ger besvär. Många personer har åldersrelaterade förändringar i sina diskar helt utan symtom. Hos vissa kan dock den degenerativa processen leda till betydande ryggsmärta, beroende på var de drabbade diskarna sitter och hur uttalade förändringarna är. Vanliga tecken inkluderar:
– Smärta i ländryggen eller nacken som ofta förvärras vid sittande, framåtböjning eller lyft
– Smärta som strålar ut i skinkan, benet eller armen (iskias)
– Domningar och stickningar i extremiteterna
– Stelhet och nedsatt rörlighet i ryggen
– Muskelsvaghet i svårare fall
Kontakta vården om du får svaghet i armar eller ben, känselbortfall eller problem med urin- eller tarmkontroll. Sök akut vård vid plötsliga förlamningssymtom, eftersom detta kan tyda på allvarlig nervkompression.
De flesta med degenerativ disksjukdom behandlas utan operation. Vanliga insatser är fysioterapi, anpassad träning, smärtlindrande läkemedel samt värme- eller kylbehandling. Att hålla sig fysiskt aktiv, stärka rygg- och bål muskulatur och bibehålla en hälsosam kroppsvikt kan lindra besvären och bromsa utvecklingen. I mer svåra fall med bestående nervpåverkan kan kirurgisk behandling övervägas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online