Alfred Lothar Wegener (1 november 1880 – 3 november 1930) var en tysk meteorolog och geofysiker som framför allt är känd för sin banbrytande teori om kontinentaldriften. Han var den första forskaren som på allvar hävdade att jordens kontinenter en gång hade varit sammansvetsade till en gemensam landmassa och att de med tiden hade drivit isär till sina nuvarande positioner.
Wegener föddes i Berlin och studerade astronomi, meteorologi och geofysik vid universitetet i staden. Efter studierna arbetade han som meteorolog inom det tyska väderverket, men hans vetenskapliga intresse sträckte sig långt bortom väderprognoser – ända ut till frågan om hur hela vår planets yta formats.
I sin teori menade Wegener att alla jordens kontinenter en gång hade ingått i en enda sammanhängande superkontinent, som han kallade Pangea. För omkring 200 miljoner år sedan började Pangea sönderdelas, och bitarna drev långsamt isär. Wegener byggde sitt resonemang på flera oberoende bevislinjer:
1. Kontinenternas former. Kustlinjerna passar ihop som pusselbitar – Sydamerikas östkust och Afrikas västkust möts nästan perfekt.
2. Likheter i geologin. Samma bergarter och samma fossil återfinns på kontinenter som idag skiljs åt av vida hav. Fossil av identiska växt- och djurarter har till exempel hittats både i Sydamerika och Afrika.
3. Fossila klimatspår. Avtryck av istider, öknar och tropiska miljöer finns på platser där de inte skulle kunna uppstå idag – något som blir begripligt om kontinenterna har vandrat genom olika klimatzoner.
Inledningsvis möttes Wegeners teori av stark skepsis. De flesta geologer ansåg det otänkbart att enorma landmassor skulle kunna röra sig genom den stela jordskorpan, och eftersom Wegener inte kunde peka ut någon drivande kraft avfärdades idén länge som ren spekulation. Först på 1960- och 1970-talen, när nya mätmetoder visade att havsbotten faktiskt spreds isär, vann tanken gehör – då i form av den moderna plattektoniska teorin.
Plattektonik är den vetenskapliga teori som idag förklarar hur kontinenter och oceaner rör sig. Enligt teorin är jordens litosfär – det hårda yttersta lagret – uppdelad i flera tektoniska plattor som glider över manteln, det heta och delvis trögflytande berglagret under. Rörelserna drivs bland annat av konvektionsströmmar i manteln, där hett material stiger, kyls ner och sjunker igen i en långsam, ständig cirkulation.
Medan Wegener beskrev vad som händer, förklarar plattektoniken också hur det går till. Teorin ger därmed en fullständigare bild av kontinentaldriften och av hur jordens yta ständigt förändras över tid.
Alfred Wegener var en briljant och mångsidig forskare vars idéer revolutionerade vår syn på planetens historia. Hans arbete lade grunden för plattektoniken, som idag räknas som en av geovetenskapens allra viktigaste teorier.
Wegener fick dock ett dramatiskt slut på sitt liv. Under en expedition till Grönlands inlandsis omkom han i november 1930, endast 50 år gammal. Men hans vetenskapliga arv lever vidare: kontinentaldriftsteorin betraktas som ett av 1900-talet största vetenskapliga genombrott, och Wegener hyllas idag som mannen som såg det som ingen annan ville se.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online