1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Diagnostisering av ösofagusirritation och ärrbildning: Viktiga tester och vad de visar

Utvärdering av ösofagusmukosas skador bygger på en kombination av endoskopisk visualisering, funktionsprov och histopatologi.

Guldstandard: Övre endoskopi (EGD)

En flexibel endoskop möjliggör direkt inspektion av ösofagusbeläggningen. Befunder inkluderar:

  • Erosioner/ulkus (graderade enligt Los Angeles- eller Savary-Miller-klassificering)
  • Stenoser (förträngning från kronisk ärrbildning)
  • Barretts ösofagus (metplastiskt cylinderepitel)
  • Eosinofila infiltrat (ringar, furcher, exsudat)

Målade biopsier bekräftar diagnosen och utesluter dysplasi/malignitet.

Kompletterande tester

TestPrimär nytta
Bariumsväljning (övre GI-serie)Strukturell översikt: stenoser, hiatushernie, divertikler, grov motilitet
ÖsofagusmanometriTrycktopografi: peristaltikintegritet, LES-tryck, akalasi, spastiska tillstånd
24-timmars pH/impedansmätningKvantifiering av syra/icke-syra reflux; symptom-reflux korrelation
Biopsi (under EGD)Histologi: eosinofilt ösofagit, Barretts, infektion, neoplasier

Kliniskt arbetsflöde

  1. Varningsymtom (sväljsvårigheter, viktnedgång, blödning) → akut EGD.
  2. Typisk GERD utan varningar → empirisk PPI-provbehandling; om otillräcklig respons → EGD +/− pH-mätning.
  3. Misstänkt eosinofilt ösofagit → EGD med biopsier (även om slemhinnan ser normal ut).
  4. Preoperativ utredning för fundoplikatio → manometri + pH-mätning obligatoriskt.

Testval bör styras av den kliniska frågeställningen. En gastroenterolog kan skräddarsy den diagnostiska vägen.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online