Även om kemoterapi är en av de vanligaste cancerbehandlingarna ges den ofta i kombination med andra infunderade cancerläkemedel. Forskningen har lett fram till nya läkemedel som bekämpar cancer mer riktat och ger betydligt färre biverkningar. Här går vi igenom de viktigaste skillnaderna mellan de olika behandlingsformerna.
Cancerceller växer och delar sig mycket snabbt. Eftersom kemoterapiläkemedel söker upp och förstör snabbväxande celler angriper de inte bara cancercellerna utan även kroppens normala snabbväxande celler – exempelvis celler i benmärgen, mag-tarmkanalen och hårbotten.
Läkemedel för målriktad terapi angriper cancercellerna samtidigt som de skadar de normala cellerna endast i liten grad. I stället för att döda celler direkt stör dessa läkemedel cancernas inre funktioner, exempelvis de signaler som styr celltillväxten, vilket stoppar cellerna från att växa och sprida sig.
Läkemedel inom angiogeneshämmande terapi förhindrar att nya blodkärl bildas i och runt tumören. Utan en fungerande blodförsörjning svältas tumören på syre och näring och kan därmed inte växa vidare.
Läkemedel inom biologisk terapi hjälper kroppens eget immunsystem att bekämpa cancer. Denna typ av terapi används också för att lindra och kontrollera biverkningar av andra cancerbehandlingar, såsom kemoterapi och strålning.
Kemoterapi orsakar biverkningar eftersom även friska celler skadas och dödas tillsammans med cancercellerna. Detta kan leda till symtom som trötthet, illamående och håravfall. Andra infunderade läkemedel skadar däremot friska celler endast i liten eller ingen alls grad, vilket ger färre och ofta mildare biverkningar.
Kemoterapi är det enda infunderade cancerläkemedel som aktivt dödar cancerceller. Därför innefattar de flesta behandlingsplaner en kombination av kemoterapi och andra infunderade läkemedel, vilket ökar chanserna till ett gott behandlingsresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online