Cytostatika är läkemedel som används vid kemoterapi för att döda cancerceller i kroppen. Genom att förstöra dessa celler kan sjukdomens utveckling bromsas eller helt stoppas. Cytostatika varierar i styrka och verkningsmekanism, men de har en gemensam egenskap: de kan även skada friska celler. Detta kan ge upphov till biverkningar i hudsystemet – alltså huden, håret och naglarna.
Kroppens hudsystem (integumentsystemet) består av hud, hår och naglar. Systemet skyddar inre vävnader och organ samt hjälper till att reglera kroppstemperaturen. Huden är den viktigaste komponenten, eftersom hår och naglar bildas från hudceller. Hudsystemet ansvarar också för kroppens vätskebalans, känsel och bildningen av D-vitamin vid solexponering.
Cellerna i hudsystemet förnyas kontinuerligt – gamla celler dör och nya bildas. Just denna snabba cellomvandling gör systemet särskilt känsligt för cytostatikas effekter.
Cytostatika riktar sig mot celler som delar sig snabbt. Läkemedlen bromsar eller stoppar cellernas tillväxt och delning. Tyvärr kan även friska celler som delar sig snabbt skadas, exempelvis i hud, hårföllicler och naglar. Cytostatika klassificeras därför som cytotoxiska, det vill säga cellgiftiga.
Vissa preparat kan till och med programmera enskilda celler att dö inom en snar framtid – en process som kallas apoptos. Exempel på cytostatika är mekloretamin, cyklofosfamid och klorambucil. Effekterna på hudsystemet betraktas som biverkningar, eftersom det är friska celler som påverkas.
Hudproblem är en vanlig biverkning av kemoterapi. Reaktionerna beror på hur läkemedlen identifierar cancerceller. Många cytostatika riktar sig mot celler som utsöndrar ett visst protein, den så kallade epidermala tillväxtfaktorreceptorn (EGFR). Detta protein gör det möjligt för cancerceller att dela sig mycket snabbt – men hudceller utsöndrar också EGFR. Därför attackerar cytostatika hudcellerna på ungefär samma sätt som cancercellerna.
Det kan leda till utslag eller akneliknande förändringar i ansiktet, på halsen, hårbotten, bröstet eller ryggen. Huden kan också bli torr och fjällig, ibland till den grad att sprickor uppstår på hudens yta.
Cytostatikas effekter på naglarna varierar beroende på vilket läkemedel som används. Vanliga symtom är svullnad och rodnad, ibland med sårbildning runt fingernaglar och tånaglar. Detta är vanligast på tummar och stortår och kan likna inväxta naglar. Naglarna kan också gulna eller mörkna i färg. När nagelstrukturen försvagas blir de sköra och börjar spricka. I vissa fall bildas dessutom tvärgående räfflor över nagelns yta.
Eftersom hårstråna växer ut från hårföllicler i huden påverkas håret så småningom av cytostatikas effekter på huden. Det är en gradvis process som i slutändan kan leda till totalt håravfall. Håret kan tunnas ut, bli torrt och skört.
I vissa fall kan hårväxten i ansiktet faktiskt öka som reaktion på vissa läkemedel. Detta beror på hormonella förändringar i området kring mun och ögon. Individuell kroppskemi spelar också en roll för hur läkemedlen påverkar hudsystemet.
De flesta hud-, hår- och nagelförändringar är tillfälliga och läker efter avslutad behandling. Kontakta alltid din behandlande läkare eller sjuksköterska om du upplever kraftiga hudreaktioner, sprickor som inte läker eller tecken på nagelinfektion. En skonsam hudvårdsrutin med milda, parfymfria produkter och skydd mot sol kan lindra många besvär under behandlingstiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online