Tjocktarmscancer, även kallad kolorektal cancer eller cancer i tjocktarm och ändtarm, är en mycket ovanlig cancersjukdom hos barn. Hos barn sitter tumörerna oftast i höger del av tjocktarmen, vilket ofta leder till lindrigare och svagare symtom. Botbarheten är betydligt högre om sjukdomen upptäcks i ett tidigt skede. Därför är kännedom om familjens sjukdomshistoria, medvetenhet om symtom och regelbundna kontroller viktiga åtgärder för barn som har en ökad risk att drabbas av kolorektal cancer.
Tjocktarmscancer skiljer sig markant hos barn jämfört med hos vuxna. Sjukdomen är extremt sällsynt i barndomen och utgör bara en liten andel av alla cancersjukdomar hos barn, vilket gör att den ofta förbises. Behandlingsbara former finns – om cancern upptäcks tidigt är prognosen god. Tidig diagnos är dock exceptionellt svår hos barn, eftersom många av de screeningsmetoder som används för vuxna inte är lika lämpliga för barn.
Tumörerna hos barn har dessutom en mer aggressiv tillväxt än hos vuxna, vilket försämrar prognosen särskilt i kombination med fördröjd diagnos och behandling. De flesta kolorektala tumörer hos barn har samband med genetiska faktorer. Läkare som intensifierar övervakningen av dessa barn kan därför förbättra den övergripande prognosen.
Eftersom sjukdomen så sällan drabbar barn misstänker läkare den sällan i första hand. Forskare menar dock att läkare bör vara extra uppmärksamma på barn som uppvisar blödning från ändtarmen eller som har en familjehistoria med cancer (cancerfamiljesyndrom), till exempel bröst-, endometrie-, äggstocks- eller prostatacancer.
Forskning (Kravarusic et al.) visar dessutom att barn med genetisk benägenhet för adenomatös polypos, juvenil polypos eller Peutz-Jeghers syndrom har en ökad mottaglighet för kolorektal cancer och därför behöver tätare medicinsk uppföljning. Även om många polyper är godartade kan de utgöra ett förstadium till cancer.
Tjocktarmscancer kan växa i åratal helt utan symtom, vilket gör sjukdomen ytterst svår att upptäcka i tidigt skede om man enbart förlitar sig på symtom. När ett barn väljer blir symtomatiskt kan besvären variera. Vanliga tecken inkluderar:
Då sjukdomen ofta är asymtomatisk rekommenderar forskare att barn med ökad risk för tjocktarmscancer genomgår regelbundna kontroller för att förbättra den totala prognosen. Avföringen kan testas, eller så kan ett kontrastlavemang (bariumlavemang), koloskopi, sigmoidoskopi eller virtuell koloskopi utföras. Oavsett vilken undersökning som görs är det i slutändan en laboratorieanalys av vävnad som avgör om cancer finns. Därför måste ett biopsiprov av celler, vätska eller vävnad från tjocktarmen tas och analyseras för att fastställa om cancern är närvarande.
Missade och fördröjda diagnoser vid kolorektal cancer hör till de vanligaste orsakerna till vårdskadetvister. Som förälder bör du därför begära ut en kopia av screeningsresultaten och säkerställa att alla nödvändiga tider bokas in. Kan tidskritiska besök inte bokas inom rimlig tid hos den aktuella läkaren, ta kontakt med en annan läkare. Skiljer sig rekommendationerna mellan den första och den andra läkaren åt bör skillnaden förklaras. Lyssna framför allt på din magkänsla och begär en second opinion från andra läkare om det är det din intuition säger.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online