En koloskopi är en relativt omfattande undersökning som är ovärderlig för att bedöma tjocktarmens hälsa. De flesta komplikationer berör i regel narkosen eller sederingen i samband med undersökningen snarare än själva ingreppet. Undersökningen ger läkaren en tydlig bild av tarmens insida och visar eventuella misstänkta områden som kräver en mer detaljerad mikroskopisk analys. Har du cancer i släkten, tidigare egna tarmproblem eller andra riskfaktorer bör du planera frekvensen för dina koloskopier tillsammans med din läkare.
En liten kamera som är fäst i änden av en böjlig slang förs varsamt in via ändtarmen och vidare genom tjocktarmen för att ge en tydlig bild av slemhinnans skick. Patienten brukar fasta på buljong eller andra klara vätskor under kvällen och natten innan för att tömma tarmen helt på avföring. Ett lavemang ges dessutom strax före undersökningen, så att så stor del av tjocktarmen som möjligt kan granskas ordentligt.
Under normala förhållanden ska tarmens slemhinna se likadan ut genom hela tjocktarmen – slät och rosa. Polyper, alltså små utväxter, påträffas dock ofta och bör alltid biopsieras eftersom de kan vara förstadier till cancer eller redan cancerogena. Även andra förändringar i slemhinnan kan upptäckas och provtas, eftersom de kan tyda på ulcerös kolit eller Crohns sjukdom – två allvarliga tarmsjukdomar som kräver behandling.
Ålder, förekomst av cancer i släkten samt symtom som blodig avföring eller kronisk diarré är alla faktorer som påverkar när och hur ofta en koloskopi bör göras. Från 50 års ålder ökar risken att drabbas av någon form av cancer, och äldre män löper särskilt hög risk att utveckla tarmcancer. En ohälsosam kost, daglig alkoholkonsumtion eller rökning samt för lite motion ökar dessutom risken för sämre tarmhälsa över lag.
För personer med låg cancerrisk rekommenderar Johns Hopkins Medicine en koloskopi vart tionde år. För den som har högre risk bör undersökningen utföras var tredje till femte år. Har du tidigare haft cancer tar din läkare fram en individuell kontrollplan som du bör följa noggrant. Akuta symtom som blodig avföring eller svår magsmärta ska aldrig ignoreras – sök vård omgående.
I de flesta fall är den enda biverkningen en oönskad reaktion på den sedering eller narkos som används vid undersökningen. Det är därför viktigt att du ger läkaren korrekta uppgifter om läkemedelsallergier, tidigare problem med anestesi och aktuella hälsotillstånd innan ingreppet. Se även till att avsätta gott om tid för vila efteråt – de flesta känner av effekterna av bedövningen i ungefär tolv timmar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online