Onkologi är den medicinska specialitet som ägnar sig åt studier och behandling av cancer. Inom området finns tre huvudsakliga inriktningar: medicinsk onkologi, kirurgisk onkologi samt strålbehandling. Cancerpatienter möts oftast av ett tvärvetenskapligt vårdteam som består av onkologer från olika discipliner. Vissa onkologer väljer att ytterligare specialisera sig genom att enbart behandla ett fåtal cancerformer, eller till och med bara en enda. En sådan erkänd subspecialitet är leukemi-onkologi.
Leukemi är en cancerform som uppstår i benmärgen – det svampiga materialet inne i benen som producerar alla typer av blodceller. Enligt National Cancer Society handlar leukemi om en onormal bildning av vita blodkroppar. Normala vita blodkroppar ingår i kroppens immunförsvar; de hjälper till att bekämpa infektioner och spelar en viktig roll i sårläkning. Leukemiceller fungerar inte som de ska och dör inte av på det sätt som normala blodceller gör. Det innebär att de både stör kroppens normala funktioner och tränger undan de friska blodcellerna.
Idag vet man inte exakt vad som orsakar leukemi, men det finns flera riskfaktorer som ökar risken att utveckla sjukdomen. Dessa inkluderar rökning, exponering för strålning (bland annat strålbehandling och röntgen), tidigare kemoterapi, exponering för bensen, Downs syndrom samt andra ärftliga sjukdomar. Enligt National Cancer Institute kan även leukemi i släkten något öka risken, även om detta är ovanligt.
Eftersom blodet cirkulerar genom hela kroppen kan symtomen på leukemi vara utbredda och varierande, ofta beroende på hur långt sjukdomen har fortskridit. I vissa fall har personen inga symtom alls, och leukemin upptäcks då först vid ett rutinmässigt blodprov. Enligt National Cancer Institute är de vanligaste symtomen trötthet, svullna lymfkörtlar, oförklarlig viktminskning, lättblödning och lättbildade blåmärken samt återkommande infektioner.
När en person har fått diagnosen leukemi träffar hen en onkolog som sammanställer ett team av vårdpersonal för att ta fram bästa möjliga behandlingsplan. Behandlingen varierar beroende på vilken typ av leukemi patienten har, liksom ålder och allmän hälsotillstånd. Behandlingsalternativen inkluderar aktiv övervakning (att avvakta och se om leukemin fortskrider eller går i remission av sig själv), strålbehandling och benmärgstransplantation. National Cancer Institute listar också flera olika typer av läkemedelsbehandlingar: kemoterapi, som dödar leukemiceller, riktad terapi, som använder läkemedel för att blockera tillväxten av leukemiceller, samt biologisk terapi, som stärker kroppens immunförsvar. Ofta kombineras flera behandlingsformer.
Med undantag för aktiv övervakning har alla behandlingsformer mot leukemi biverkningar, vilket är en viktig faktor som onkologerna måste väga in när de tar fram en behandlingsplan. Vanliga biverkningar av strålbehandling är illamående, kräkningar, diarré och hudirritation. Benmärgstransplantationer kräver förlängd sjukhusvistelse eftersom patienten löper ökad risk för infektioner och blödningar efter operationen, enligt National Cancer Institute. De mest kända biverkningarna av kemoterapi är illamående, kräkningar, håravfall och eventuell infertilitet. Riktad terapi kan ge svullnad, plötslig viktökning, anemi, illamående och muskelkramper. Biologiska behandlingar kan orsaka feber, huvudvärk och svaghet. Onkologernas uppgift är att behandla patientens cancer samtidigt som de hanterar och lindrar biverkningarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online