Myelodysplastiskt syndrom (MDS) är en grupp sjukdomar som kännetecknas av att benmärgen inte producerar tillräckliga mängder normala blodkroppar. Sjukdomen kallas ibland för preleukemi, eftersom den i vissa fall kan utvecklas till leukemi. Kemoterapiläkemedel används ofta för att behandla effekterna av MDS och bromsa sjukdomens utveckling.
Myelodysplastiskt syndrom förekommer i två huvudformer. Lågrisk-MDS utvecklas relativt långsamt och kan leda till mild till måttlig anemi, det vill säga brist på röda blodkroppar. Högrisk-MDS medför däremot allvarliga hälsorisker och kan i vissa fall utvecklas till leukemi.
De kemoterapiläkemedel som används för att behandla MDS är i stort sett samma mediciner som används vid akut myeloisk leukemi (AML). Vanliga läkemedelsalternativ inkluderar daunorubicin, cytarabin, mitoxantron, talidomid och idarubicin. Valet av läkemedel anpassas efter patientens riskgrupp, ålder och allmänna hälsotillstånd.
Högdoskemoterapi kombineras ibland med stamcellstransplantation. Denna behandlingsform är endast ett praktiskt alternativ för vissa patienter med högrisk-MDS, eftersom den medför betydande påfrestningar för kroppen.
Enligt The Leukemia and Lymphoma Society är kemoterapi i kombination med stamcellstransplantation den enda behandlingsmetod som idag potentiellt kan bota MDS.
Hos vissa individer kan kemoterapi som ges för att behandla andra sjukdomar i sig orsaka MDS. När detta inträffar kallas tillståndet för sekundärt MDS. Det är därför viktigt att patienter som genomgått kemoterapi övervakas noggrant över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online