Leukemi är en cancersjukdom som innebär att kroppen bildar en onormalt hög mängd vita blodkroppar som inte fungerar som de ska. Istället för att skydda kroppen mot infektioner blir cellerna cancerösa och fortsätter att dela sig okontrollerat. Det är viktigt att leukemi upptäcks och diagnosticeras så tidigt som möjligt, innan de cancerösa cellerna hinner sprida sig till kroppens inre organ. Sjukdomen behandlas vanligtvis med en kombination av kemoterapi, strålbehandling och i vissa fall benmärgstransplantation.
Några av de vanligaste symtomen på leukemi liknar influensa. Det kan handla om hög feber, svettningar, frossa och en allmän känsla av värk i kroppen. Febern kan bero på en bakteriell infektion, som även kan ge symtom som rinnande näsa och huvudvärk. Många drabbade upplever också trötthet och svaghet, ofta tillsammans med nedsatt aptit.
Leukemi kan även ge upphov till knölar eller förstorade körtlar. I vissa fall är dessa tydligt synliga, medan de i andra fall bara kan kännas vid beröring. De vanligaste platserna är buken, ljumsken, armhålorna och området runt ögonen. Knölarna är oftast smärtfria, men värk kan uppstå i områden där svullnad förekommer. Vid vissa former av leukemi kan levern eller mjälten förstoras, vilket orsakar en smärtsam svullnad strax under revbenen, närmare ryggen.
Leukemi gör att lymfkörtlar i halsen och bröstet börjar svullna. Denna svullnad kan vara märkbar och bör alltid tas på allvar som ett möjligt symtom. Svullna lymfkörtlar i bröstet och halsen kan även orsaka en långvarig hosta samt andnöd, redan vid lätt fysisk ansträngning.
Ett blodprov är det vanligaste första steget för att diagnostisera leukemi. Resultaten analyseras med avseende på antalet vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar. Leukemi ger oftast en onormalt hög halt av vita blodkroppar, ett lågt antal blodplättar och ett lågt antal röda blodkroppar. Framför allt är nivåerna av vita blodkroppar och blodplättar avgörande för att ställa diagnosen.
För att kunna fastställa diagnosen leukemi behöver benmärgen undersökas. Ett benmärgsprov tas med hjälp av en stor nål som förs in direkt i benmärgen, varvid ett prov suges ut. I vissa fall görs även en benmärgsbiopsi, där man utöver märgprovet tar ett prov från själva benvävnaden. Ibland utförs dessutom en lumbalpunktion för att undersöka om leukemin har spridit sig till spinalvätskan och nått hjärnan. En lumbalpunktion görs med en lång nål längst ned i ryggen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online