Den som upplever tecken och symtom på akut monocytleukemi bör alltid kontakta en läkare för en professionell diagnos. Orsakerna till sjukdomen är okända, men vissa kemikalier, läkemedel och strålning anses kunna spela en roll, liksom genetiska faktorer. Behandlingen kan vara smärtsam och utmattande, men patienter med denna typ av leukemi går ofta i remission. Tyvärr tenderar cancern dock att återkomma inom två år efter diagnosen.
Akut monocytleukemi är en undergrupp av den bredare sjukdomen akut myeloisk leukemi (AML), en cancerform som drabbar de vita blodkropparna i benmärgen. AML är den vanligaste leukemiformen hos vuxna och utgör cirka 80 procent av alla fall. Monocytleukemi kännetecknas specifikt av en överproduktion av vita blodkroppar som kallas monocyter och monoblaster – celler som normalt bekämpar infektioner i kroppen. Mellan 5 och 10 procent av alla AML-fall är monocyta.
Symtomen på monocytleukemi kan omfatta näsblod eller blödande tandkött, blåmärken, trötthet, feber, oförklarlig viktnedgång, oregelbundna menstruationer, smärta i skelettet samt hudutslag. Dessa besvär kan bero på brist på blodplättar, vilket leder till blödningar och lättbildade blåmärken, samt ett lågt antal röda blodkroppar, vilket gör att patienten känner sig trött och ser blek ut. En person med lågt antal vita blodkroppar löper dessutom större risk att drabbas av infektioner och kan även uppleva andnöd, smärta vid urinering, hosta eller diarré.
Enligt University of California Medical Center debuterar AML vanligtvis plötsligt, inom några dagar eller veckor. Det är ovanligt att en patient har varit sjuk i månader innan AML utvecklas. Människor blir sjuka eftersom leukemin stör den normala funktionen i benmärgen och tränger undan de friska benmärgscellerna. Symtomen på AML kan likna andra sjukdomar som förkylning eller influensa, vilket innebär att sjukdomen inte alltid upptäcks direkt.
För att diagnostisera monocytleukemi måste patienten genomgå en fysisk undersökning utförd av en läkare. Läkaren letar bland annat efter svullnad i områden som levern, ljumsken och lymfknutorna. Ett blodprov (CBC) tas för att mäta hur många röda och vita blodkroppar som finns i blodet. Den exakta typen av leukemi kan endast identifieras av en hematolog eller onkolog, som utför en benmärgsbiopsi och därefter analyserar proverna i mikroskop.
Om patientens symtom leder fram till en AML-diagnos måste behandlingen påbörjas så snart som möjligt. Behandlingen sker i två faser: induktionskemoterapi och konsolideringskemoterapi. Induktionskemoterapin varar i ungefär fem veckor, under vilka patienten vårdas på sjukhus och får specialiserade läkemedel för att eliminera leukemicellerna ur kroppen. När fullständig remission inträffar – det vill säga när alla leukemiceller eliminerats – påbörjas fas två en månad senare. Konsolideringskemoterapin liknar induktionen och syftar till att förstöra eventuella kvarvarande leukemiceller.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online