Leverskada kan leda till ödem (vätskeretention) genom flera sammanlänkade mekanismer. Att förstå dessa banor förklarar varför svullnad – särskilt i benen, fötterna och buken – är ett vanligt tecken på leversjukdom.
Levern syntetiserar albumin, ett protein som upprätthåller onkotiskt tryck i blodkärlen. När leverfunktionen sjunker, sjunker albuminvärdena, vilket minskar trycket som håller vätska inuti vaskulaturen. Vätska läcker då ut i omgivande vävnader, vilket orsakar peripher ödem.
Levern hjälper till att reglera natrium- och vattenbalans. Skadad leverfunktion stör denna reglering, vilket leder till njurretention av natrium och vatten. Den resulterande volymövertaget förvärrar ödem och kan bidra till ascites (vätskaansamling i bukhinan).
Levernarben (cirros) ökar trycket i portavenan. Denna portal hypertension pressar ut vätska ur portalcirkulationen in i peritonealhålan, vilket orsakar ascites. Den bidrar också till benödem genom att öka kapillärtrycket i benen.
Leversjukdom kan obstruera lymfatisk avledning, vilket försvårar returen av interstitiell vätska till blodbanan. Denna lymfatiska kongession främjar ytterligare vävnadsutveckling.
Ödem vid leversjukdom är ofta multifaktoriell. Behandling fokuserar på att behandla den underliggande leverförhållandet, begränsa natriumintag, använda diuretika med försiktighet och övervaka komplikationer som spontan bakteriell peritonit hos patienter med ascites.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online