Lymfom, ofta kallat icke-Hodgkins lymfom, är en cancerform som utgår från kroppens lymfsystem. Lymfocyter är vita blodkroppar som blir onormala och börjar bilda tumörer i de lymfatiska vävnader som finns i hela kroppen. Hodgkins lymfom är en ovanligare variant, och de flesta patienter får diagnosen icke-Hodgkins lymfom. Denna cancerform drabbar fler män än kvinnor.
Lymfocyter dör normalt och ersätts löpande av nya celler, men vid lymfom producerar kroppen onormala lymfocyter som snabbt delar sig och förökar sig. De flesta lymfom uppstår i vita blodkroppar som kallas B-celler, vilka bekämpar infektioner genom att bilda plasmaceller. Dessa onormala celler tränger undan de friska cellerna och gör att lymfkörtlarna svullnar.
Många patienter med lymfom utvecklar ett lågt antal vita blodkroppar, ett tillstånd som kallas leukopeni. Detta kan bero både på sjukdomen själv och på behandlingen, eftersom kemoterapi påverkar benmärgens förmåga att bilda nya blodkroppar. Ett lågt antal vita blodkroppar försvagar immunförsvaret och ökar risken för infektioner, varför läkare brukar följa blodvärdena noggrant under hela behandlingen.
Symtomen beror på vilken del av kroppen som drabbats. Vanliga tecken på lymfom är:
Andra symtom kan vara illamående, kräkningar, buksmärtor och förstoppning. Andnöd kan uppstå om cancern sitter i lymfkörtlar i bröstet, medan lymfom i hjärnan kan ge huvudvärk, epileptiska anfall, personlighetsförändringar och koncentrationssvårigheter.
Läkaren börjar med att undersöka de svullna lymfkörtlarna. Blodprover visar om en infektion ligger bakom svullnaden. En datortomografi (CT) kan upptäcka tumörer i hals, bröstkorg, bäcken och buk. En biopsi från en lymfkörtel visar vilken typ av lymfom du har och hur aggressivt det är. Låg grad innebär långsam tillväxt, mellangrad måttlig hastighet och hög grad snabb progression. Gradindelningen hjälper läkaren att välja den behandling som passar dig bäst.
Behandlingen avgörs av graden och typen av lymfom. Standardbehandlingen inkluderar kemoterapi. Vid lymfom av mellan eller hög grad ges oftast en kombination av flera cytostatika, medan ett enda läkemedel kan räcka vid låggradigt lymfom. Eftersom kemoterapi kan försvaga benmärgen kan friska stamceller tas från benmärgen eller blodet och sedan sprutas tillbaka i kroppen när behandlingen är klar, för att motverka biverkningarna på blodbildningen.
Strålning kan användas vid tidiga och mellanliggande stadier av sjukdomen. Läkemedlet rituximab (Rituxan) hjälper immunsystemet att angripa cancercellerna. Radioimmunoterapeutiska preparat som Zevalin och Bexxar fäster på cancercellerna och styr strålningen exakt dit så att cellerna förstörs. Dessa läkemedel kan ha allvarliga biverkningar, bland annat blödningar och livshotande infektioner.
Få reda på allt du kan om din cancersjukdom och dess behandling. Ju mer informerad du är, desto bättre kan du ta hand om dig själv och ställa relevanta frågor till din läkare. I Sverige kan du vända dig till Cancerfonden och Blodcancerförbundet för råd, stöd och aktuell information om lymfom och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online