Mesoteliom är en mycket farlig cancerform som i genomsnitt leder till döden inom bara två år efter diagnos. Denna sällsynta sjukdom drabbar cirka 2 000–3 000 personer i USA varje år. De flesta som insjuknar har gjort det efter att ha inandats asbestpartiklar.
Även om den stora majoriteten av alla mesoteliomfall orsakas av exponering för asbest, hittas cirka 20 procent av fallen hos personer utan någon känd exponering. När en person utvecklar sjukdomen bildas elakartade celler i det membran som skyddar de flesta av kroppens inre organ – det så kallade mesotelet. Cancercellerna sprider sig sedan till andra vävnader och andra delar av kroppen, vilket i slutänden leder till patientens död.
Sjukdomen är så dödlig inte främst för att den är särskilt aggressiv, utan för att den hunnit nå ett avancerat stadium innan den upptäcks. Mer än 90 procent av de som diagnostiseras med mesoteliom avlider i sjukdomen.
Det finns fyra huvudtyper av mesoteliom: pleuralt malignt mesoteliom, peritonealt mesoteliom, perikardiellt mesoteliom samt mesoteliom i tunica vaginalis. Det pleurala maligna mesoteliomet är den vanligaste formen och angriper vävnaderna runt lungorna. Det peritoneala mesoteliomet drabbar bukvävnaden, medan den perikardiella typen uppstår i området runt hjärtat. Mesoteliom i tunica vaginalis påverkar hinnorna kring testiklarna.
Det finns behandlingar mot mesoteliom, men sjukdomen är svår att kontrollera. Många behandlingar syftar därför främst till att lindra patientens besvär och förbättra livskvaliteten.
Exponering för asbest är den största riskfaktorn för att utveckla sjukdomen, och många utsätts för ämnet i sitt arbete. Män drabbas ungefär fyra gånger oftare än kvinnor, och risken ökar med stigande ålder. De som arbetar med asbest – eller bor tillsammans med någon som gör det – löper större risk, liksom rökare.
Vissa studier har dessutom funnit ett möjligt samband mellan mesoteliom och simianvirus 40 (SV40). Viruset förekommer hos apor och kan ha funnits i poliovacciner som gavs under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet, eftersom apceller användes vid framställningen av vaccinerna.
I sina tidiga stadier ger mesoteliom inga symtom alls. När symtomen väl blir tydliga har sjukdomen oftast funnits länge i kroppen. Symtom på pleuralt mesoteliom inkluderar andnöd, smärta i samband med andning och hosta, bröstsmärta och knölar, oförklarlig viktminskning samt torrhosta.
Peritonealt mesoteliom ger symtom som buksmärta och svullnad, förändrade tarmvanor, oförklarlig viktminskning och knölar i bukområdet. Perikardiellt mesoteliom kan ge andnöd och bröstsmärtor, medan mesoteliom i tunica vaginalis visar sig som en knöl eller massa i testikeln.
Många tror att en person som inte insjuknat inom några år efter asbestexponering är säker från denna dödliga cancerform. Sanningen är dock att sjukdomen har en mycket lång latensperiod. En person kan i själva verket vara helt symtomfri i 20–30 år efter exponeringen – och det finns till och med fall där sjukdomen brutit ut hela 50 år senare.
Dessutom tror många att längden på exponeringen spelar stor roll för risken att dö i mesoteliom. Tyvärr stämmer inte detta: även kortvarig exponering kan räcka för att utveckla sjukdomen.
Antalet mesoteliomdiagnoser har ökat under de senaste 20 åren, trots att sjukdomen fortfarande betraktas som sällsynt. Diagnosfrekvensen i en befolkning speglar i hög grad exponeringsnivåerna under föregående decennier. Vissa data tyder på att fallen i USA kan ha nått sin topp år 2004, med cirka 15 drabbade per miljon invånare.
Mellan 1980 och 1990 ökade dödligheten i sjukdomen med omkring 1 000 personer per år – från ungefär 2 000 dödsfall per år till omkring 3 000 per år 1990. Idag ligger antalet årliga dödsfall i USA vanligtvis kvar mellan 2 000 och 3 000 personer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online