Standardbehandlingen vid prostatacancer omfattar hormonbaserad terapi, kirurgi, strålning/kemoterapi samt aktiv övervakning med PSA-mätningar. Målet med hormonell läkemedelsbehandling är att förhindra produktionen av androgener – de manliga steroidhormonerna – direkt eller indirekt, samt att blockera deras verkan med hjälp av två läkemedelsklasser. Strategin kallas total androgen blockad (TAB) eller androgendeprivationsterapi (ADT) och innebär att man framkallar en kemisk kastration – en metod som visat sig avsevärt förbättra patienternas överlevnad.
I Journal of Urology år 2007 presenterade Dr. Michael Brawer tio råd att följa när patienter ska informeras om påbörjad hormonbehandling vid prostatacancer.
TAB uppnås genom att hämma androgensyntesen via negativ återkoppling i hypotalamus–hypofys–gonadaxeln, samtidigt som ett konventionellt antiandrogenpreparat används för att hindra androgener från att binda till androgenreceptorn (AR) i prostatan. Dessa två metoder begränsar tillsammans tumörtillväxten och består av:
GnRH/LHRH-agonister och antagonister har visat sig ge effektiv androgendeprivationsterapi. Degarelix och abarelix är antagonister som används vid avancerad prostatacancer. Histrelinacetat är den enda agonist som finns som årligen insatt implantat (Vantas). Leuprorelin, goserelin och triptorelin är andra preparat som ges via injektion. Varumärkesnamn inom kategorin är bland annat Lupron, Zoladex, Eligard, Viadur, Trelstar och Vantas (agonister) samt Plenaxis (antagonist).
De direkta antiandrogena terapierna inkluderar bikalutamid (Casodex), nilutamid (Anandron) och flutamid (Eulexin). Dessa binder till androgenreceptorn och hindrar testosteron och andra androgener från att driva tumörtillväxten. Finasterid (Proscar) verkar istället på enzymet som omvandlar testosteron till dihydrotestosteron (DHT) – det mest potenta manliga steroidhormonet – och hämmar därmed tumörtillväxten betydligt.
Finasterid övervägs numera även för profylaktisk långtidsbehandling. Studier har visat att risken för prostatacancer kan sänkas med upp till 30 procent på kort sikt, men vid långtidsbehandling förekom högrisk- och höggradiga tumörer oftare. Ytterligare alternativ är dietylstilbestrol, ett syntetiskt östrogen som visat effekt vid avancerad prostatacancer genom hormonell manipulation.
Kastrationsresistent respektive hormonresistent prostatacancer (CRPC/HRPC) är ett refraktärt stadium där sjukdomen inte längre svarar tillfredsställande på hormonbehandling. Det är en mycket aggressiv sjukdom med begränsade behandlingsmöjligheter. Standardbehandling utgörs av fortsatt kastrationsnivå med GnRH/LHRH-agonister eller antagonister i kombination med docetaxelbaserad kemoterapi, samt andra regimer som syftar till att lindra symtom. Även orkiektomi (kirurgisk kastration) räknas som hormonbehandling – då tas kroppens huvudsakliga androgenkälla, testiklarna, bort kirurgiskt.
Tillväxten av prostatacancer drivs av testosteron och andra potenta androgener, särskilt innan sjukdomen nått avancerade stadier. Syftet med hormonbaserad behandling är att sänka nivåerna av cirkulerande androgener i kroppen till kastrationsnivå eller lägre. Behandlingen består vanligen av ett läkemedel (monoterapi) eller flera (kombinationsterapi), ofta en GnRH/LHRH-agonist eller antagonist tillsammans med ett antiandrogen.
Sammantaget har kombinerad hormonbehandling visat sig ha stor betydelse för att minska dödligheten i prostatacancer, och valet av strategi anpassas alltid efter sjukdomens Stadium, patientens allmäntillstånd och individuella behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online