Prostatacancer uppstår när celler i prostatans vävnad börjar dela sig okontrollerat och bildar små tumörer. Cancercellerna regleras inte av kroppen som friska celler, utan fortsätter att växa och överlever längre än normala celler. Idag går prostatacancer i tidiga stadier att bota i 90 procent av fallen eller mer, tack vare operation eller strålbehandling som tar bort eller dödar de sjuka cellerna. Tyvärr finns det inget sätt att förutsäga exakt hur snabbt cancern växer. Om tumörerna inte behandlas utan fortsätter att växa och bilda nya tumörer kan cancern spridas via lymfsystemet och blodbanan till andra delar av kroppen, där sekundära tumörer – metastaser – börjar växa.
Vanliga symtom som kan tyda på prostatacancer är svag urinstråle eller täta toabesök, smärta eller sveda vid vattenkastning, blod i urin eller sädesvätska, smärta i rygg, höfter eller bäcken samt smärtsam utlösning. Kontakta alltid en läkare om du upplever något av dessa besvär.
Enligt Prostate Cancer Foundation drabbas en av sex män av prostatacancer under sin livstid. År 2009 diagnostiserades omkring 192 000 nya fall, och sjukdomen orsakade då nästan 27 000 dödsfall. I genomsnitt upptäcktes ett nytt fall var 2,7:e minut. Tidig testning och upptäckt är de viktigaste förebyggande åtgärderna – men det finns gott hopp. Eftersom cirka 90 procent av all prostatacancer upptäcks i ett tidigt skede är botandegraden hög. Det är därför viktigt att rådfråga en läkare om vilka behandlingsalternativ som passar bäst och vilka effekter de kan ha.
Prognosen och valet av behandling beror på flera faktorer: cancerens stadium och hur långt den hunnit sprida sig, patientens ålder och allmänna hälsa samt om det rör sig om en nydiagnostiserad sjukdom eller ett återfall.
En prostataktomi innebär att hela eller delar av prostatan avlägsnas kirurgiskt. Operationen används oftast vid tidig prostatacancer för att förhindra återfall eller spridning av sjukdomen. Vid ingreppet görs ett snitt i buken och prostatan tas bort bakom blygdbenet. När prostatan avlägsnats sys urinröret ihop med blåsan så att urinen kan passera normalt. Efter operationen läggs en kateter i blåsan för att ge kroppen tid att läka och anpassa sig.
Strålbehandling dödar cancerceller och cancerös vävnad genom radioaktiv bestrålning. Den vanligaste formen vid prostatacancer kallas extern strålterapi. Med hjälp av CT-, MR- och röntgenbilder kartläggs tumörens exakta läge, som sedan träffas av en hög dos strålning via en riktad stråle. Behandlingen ges vanligtvis fem dagar i veckan i sju till åtta veckor och sker polikliniskt, det vill säga utan sjukhusvistelse.
Protonterapi är en annan metod där protoner riktas enbart mot tumören, vilket skonar den omgivande friska vävnaden. Vid brakyterapi förs små metallkapslar med radioaktivt läkemedel in i prostatan med en nål, via huden bakom pungen. Kapslarna avger strålning under lång tid och dödar gradvis cancercellerna. Efter ungefär ett år blir det radioaktiva materialet inaktivt.
Cytostatika är läkemedel som dödar celler eller hejdar deras tillväxt genom att hindra celldelningen. Kemoterapi har traditionellt använts för att lindra symtom vid avancerad eller metastaserande prostatacancer, men nya läkemedelskombinationer prövas nu även vid tidigare stadier av sjukdomen. Dosering, läkemedelskombination och kroppens svar varierar kraftigt mellan individer. Vanliga biverkningar är illamående och kräkningar, sömnproblem och trötthet.
Cirka 90 procent av kroppens testosteron produceras i testiklarna, och hormonet fungerar som ett bränsle för cancertillväxten i prostatan. Hormonbehandling syftar till att stoppa testosteronproduktionen. Vissa cancerceller växer dock oberoende av testosteron och fortsätter att utvecklas trots behandlingen. Hormonbehandling är inte botande, men ett effektivt sätt att kontrollera och hantera sjukdomen. Möjliga biverkningar är förändrad kroppsbehåring, förändrad muskelmassa, nedsatt sexlust, erektionsproblem, värmevallningar, viktförändringar, anemi (blodbrist) samt andra hälsoproblem.
Kryoterapi och högdosfokuserad ultraljudsbehandling (HIFU) räknas som alternativa behandlingar vid prostatacancer. Vid kryoterapi förs sonder in i prostatan genom mellangården (perineum), och flytande kväve eller argongas ledes in för att frysa prostatavävnaden och tumörerna. Möjliga komplikationer är urineringsbesvär och erektionssvikt.
Vid HIFU värms prostatavävnaden upp tills cancercellerna dör. En sond förs in via ändtarmen och riktar ultraljudsvågor mot målområdet. Metoden är relativt ny i USA men har använts som behandling mot prostatacancer i europeiska länder under en längre tid. Trots goda resultat utanför USA betraktas den fortfarande som en alternativ behandling i många länder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online