Prostatacancer har en betydande arvlig komponent. Män med en förstgradig anhörig (far eller bror) diagnostiserad med prostatacancer har en 2–3× högre risk jämfört med allmänbefolkningen. Risken ökar ytterligare med flera drabbade anhöriga eller tidig debut i familjen.
Genetiska faktorer
- BRCA2-mutationer: 5–8× ökad risk; tidigare debut, mer aggressiv sjukdom
- BRCA1-mutationer: 2–4× ökad risk
- Lynch-syndromgener (MLH1, MSH2, MSH6, PMS2): Förhöjd risk
- HOXB13 G84E-variant: Specifik för prostatacancerrisk
- ATM, CHEK2, PALB2, RAD51D: DNA-reparationsgener med måttlig riskhöjning
Familjehistorikmönster
- En förstgradig anhörig: ~2× risk
- Två eller fler förstgradiga anhöriga: ~3–5× risk
- Anhörig diagnostiserad <60 år: högre riskimplikation
- Klustring med bröst-, äggstocks-, pankreas- eller tjocktarmscancer tyder på arvligt syndrom
Icke-genetiska riskfaktorer
Familjehistorik garanterar inte utveckling – livsstil och miljöfaktorer spelar också betydande roller:
- Ålder (risk stiger skarpt efter 50)
- Afrikansk härstamning (högst incidens och dödlighet)
- Fetma (kopplad till aggressiv sjukdom)
- Kost hög i mättat fett, låg i grönsaker
- Sittande livsstil
- Agent Orange / kemiska exponeringar (veteraner)
Screeningimplikationer
- Genomsnittlig risk: Diskutera PSA-screening vid 50 (USPSTF) eller 45 (ACS)
- Familjehistorik (1 FDR): Börja diskussion vid 45
- Flera anhöriga eller känd mutation: Börja vid 40, överväg genetisk rådgivning
- Baslinje-PSA vid 40–45 hjälper etablera individuell bana
Att förstå din arvliga risk ger möjlighet till informerade screeningbeslut. Prata med din läkare om din familjehistorik och om genetisk rådgivning är lämplig.
