Att välja ett läkemedel för att behandla ADD (attention deficit disorder) kan kännas som en utmaning. Det finns flera receptbelagda mediciner som har visat sig effektiva. Genom att känna till skillnaderna mellan dem, förstå hur de verkar och vara medveten om möjliga biverkningar kan du fatta det bästa möjliga beslutet för din egen eller ditt barns behandling.
De flesta har hört talas om Ritalin. Det var länge förstahandsvalet för patienter med ADD och den första metylfenidatbaserade medicinen på marknaden. Idag ingår det i en större grupp läkemedel som stimulerar hjärnan för att hjälpa kroppen att lugna ner sig. Teorin bakom forskningen är att personer med ADD inte får tillräcklig stimulans från vardagsmiljön, vilket leder till beteendeproblem, uttråkning och ett sökande efter spänningar. Psychostimulantia som Ritalin, Concerta, Metadate, Focalin, Daytrana och Methylin hjälper till att ge den saknade stimulansen, vilket ökar koncentrationsförmågan och lugnar patienten.
Det finns olika former av dessa mediciner.
Läkemedel baserade på dextroamfetamin, exempelvis Dexedrine, Adderall och Dextrostat, fungerar på liknande sätt som de metylfenidatbaserade. Forskarna är osäkra på varför, men ofta fungerar den ena medicinen medan den andra inte gör det. Om du tar stimulerande mediciner utan att märka någon förbättring av dina symtom kan en justering av dosen eller ett byte av preparat vara lösningen.
Biverkningar av stimulerande läkemedel inkluderar nedsatt aptit, huvudvärk, rastlöshet, humörsvängningar, yrsel, nedstämdhet, sömnproblem, högt blodtryck och ökad puls. Depåpreparat och långtidsverkande versioner ger oftast mildare symtom. Om du själv har hjärtproblem, eller om hjärtsjukdom förekommer i familjen, kan din läkare vilja undersöka andra behandlingsalternativ.
För vissa patienter är ett icke-stimulerande läkemedel ett bättre val. Strattera (atomoxetin) är en SNRI (selektiv noradrenalinåterupptagshämmare) som kan användas för att behandla ADD-symtom hos vuxna, tonåringar och barn. Den verkar genom att påverka hjärnans reglering av noradrenalin (en signalsubstans) för att lindra ADD-symtom samt den ångest som ofta följer med tillståndet. Möjliga biverkningar är magbesvär, viktnedgång, sömnighet och yrsel. För barn och tonåringar som behandlas med Strattera finns dessutom en ökad risk för självmordstankar.
Alfa-2A-adrenerga agonister som klonidin och guanfacin har visat goda resultat när det gäller att hantera symtomen hos barn med diagnosen. Båda medicinerna används traditionellt mot hypertoni (högt blodtryck) och påverkar noradrenalinnivåerna. Biverkningar inkluderar dåsighet, sänkt blodtryck och eventuell yrsel eller svimningskänsla.
Vissa antidepressiva läkemedel, som bupropion (Wellbutrin), har haft gynnsamma effekter hos patienter med ADD. Medicinen påverkar flera signalsubstanser i hjärnan (såsom dopamin och noradrenalin) och verkar på ADD-symtomen på ett sätt som liknar psychostimulantiernas. Vanliga biverkningar är nedsatt aptit, sömnsvårigheter och högt blodtryck. Dessutom har vissa antidepressiva kopplats till ökade självmordstankar och självdestruktivt beteende hos vissa barn och tonåringar.
Ett nära samarbete med din läkare hjälper dig att göra rätt medicinskt val för dig eller ditt barn. Följ noggrant upp eventuella biverkningar, och kontakta din läkare omedelbart om du upplever allvarliga biverkningar, en allergisk reaktion eller en försämring av det psykiska måendet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online