ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) behandlas oftast med läkemedlet Ritalin. Ett mindre känt men lovande alternativ är neurofeedback – en träning av hjärnans aktivitet. Båda metoderna minskar symtomen, men de verkar på helt olika sätt. Eftersom inte alla barn svarar på samma behandling handlar det om att hitta den metod, eller kombinationen av metoder, som bäst hjälper just ditt barn att bemästra sin ADHD.
Grundtanken bakom neurofeedback är att hjärnvågorna kan tränas att arbeta inom ett visst hälsosamt intervall. Detta sker med hjälp av interaktiv mjukvara som styrs av elektroder placerade på huvudet. Elektroderna avläser hjärnvågorna, informationen skickas till datorn där programmet tolkar den och styr reaktionen i ett dataspel.
Spelen är utformade kring ett mål som belönar hjärnvågor inom rätt intervall. Ett exempel: spelaren ska hålla ett föremål svävande inom ett bestämt område, vilket bara lyckas om hjärnvågorna ligger i rätt frekvens. Resultatet blir en direkt visuell återkoppling – ser du föremålet "krascha" vet du att dina hjärnvågor ändrats. Med tiden kan denna process träna hjärnvågorna på ungefär samma sätt som fysisk träning stärker musklerna.
Enligt Dr. Anthony Kane ser hjärnvågorna annorlunda ut hos barn med ADHD jämfört med andra barn när de utför samma aktivitet. När ett typiskt barn läser utsänder hjärnan snabba betavågor som visar att barnet koncentrerar sig. Barn med ADHD uppvisar istället thetavågor under läsning – långsammare vågor som normalt förknippas med sömnighet eller dagdrömmeri.
Genom neurofeedback kan barn med ADHD lära sig att hämma thetavågorna och öka aktiviteten i betavågorna. I takt med att detta sker förbättras även förmågan att koncentrera sig, och ADHD-symtomen lindras.
Ritalin är ett centralstimulerande läkemedel som ofta förskrivs till barn med ADHD. Enligt amerikanska National Institute of Mental Health kan det låta motsägelsefullt att behandla ADHD med ett stimulerande preparat, men det har faktiskt en lugnande effekt på barn med ADHD.
Medlet lindrar visserligen symtomen, men det medför också biverkningar. Vanliga biverkningar att hålla utkik efter är sömnsvårigheter, irritabilitet och nedsatt aptit. Personer med hjärtsjukdom löper dessutom ökad risk för stroke, hjärtinfarkt eller plötslig död vid användning av Ritalin.
Både Ritalin och neurofeedback förbättrar beteendet och symtomen som hör till ADHD, och båda påverkar hjärnan. Skillnaden ligger i hur detta sker. Ritalins effekt är kemisk; så fort medicinen sliter eller avbryts upphör också effekten och symtomen återkommer.
Neurofeedback ändrar inte hjärnans funktion tillfälligt med hjälp av kemikalier. Istället omformar metoden hjärnvågsmönstren så att de arbetar inom ett mer normalt intervall hela tiden. Enligt Dr. Kane leder regelbunden och framgångsrik neurofeedbackträning till varaktiga förbättringar. Som med alla behandlingar gäller dock att vissa individer hjälps av Ritalin eller neurofeedback medan andra inte gör det – ingen av metoderna garanterar effekt för alla.
När det gäller Ritalin är de viktigaste faktorerna de möjliga biverkningarna som nämns ovan. Läkemedlet betraktas som säkert, men eventuella långtidsbiverkningar är ännu inte fastställda.
Neurofeedback tar däremot tid – hjärnan kan inte tränas om med bara några få sessioner. Ofta krävs minst 40 sessioner, vilket kan bli kostsamt. Dessutom måste barnet ha nått en ålder där det kan följa dataspelen och förstå målet med övningen, samt vara motiverat att arbeta igenom hela behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online