ADHD kvarstår i vuxen ålder hos ~50–60 % av barndomsfall. Vuxen prevalens är ~4–5 % globalt (USA: 4,4 % per NCS-R; 1,6 % i NSDUH 2016 – sannolikt underdiagnostiserat).
Kärnsymtom (DSM-5)
Opåmärksamhet (≥5/9 i ≥6 månader)
- Ovårdsliga misstag, svårigheter att upprätthålla fokus, lyssnar inte, slutför inte
- Desorganisation, undviker mental ansträngning, förlorar saker
- Lätt distraherad, glömsk i dagliga aktiviteter
Hyperaktivitet/Impulsivitet (≥5/9)
- Rörelser, lämnar plats, rastlöshet (internt hos vuxna)
- Kan inte syssla tyst, "på gång", pratar mycket
- Placera ut svar, avbryter, svårt att vänta tur
Vuxna presentationsskillnader
- Hyperaktivitet → inre rastlöshet, fidgeting, överengagemang.
- Exekutiv dysfunktion: planering, tidsblindhet, emotionell dysreglering.
- Kompensatoriska strategier maskerar symtom (high-functioning ADHD).
- Komorbiditet: ångest (50 %), depression, missbruk, sömnstörningar, ASD.
Diagnostik
- Klinisk intervju (utvecklingshistorik, nuvarande funktionsnedsättning i ≥2 miljöer).
- Bedömningsskalor: ASRS v1.1, CAARS, DIVA-5.
- Kollateral anamnes (partner, förälder, gamla betyg).
- Utse efterliknare: sköldkörtel, sömnapné, bipolar, ångest, substanseffekter.
- Neuropsykologisk testning om komplex/lärandessvårigheter misstänks.
Behandling
- Stimulantia (metylfenidat, blandade amfetaminsalter): 70–80 % svar; första linje.
- Icke-stimulantia: Atomoxetin, guanfacin XR, viloxazin, bupropion.
- KBT för ADHD: Organisation, planering, emotionell reglering.
- Anpassningar: Arbetsplats (ADA), akademiska.
Odiagnostiserad ADHD driver kronisk underprestation, relationsstress, missbruksrisk. Utredning av psykiater/psykolog/distriktsläkare utbildad i vuxen ADHD är förändrande.
