Personer som har fått en adhd-diagnos (attention deficit hyperactivity disorder) möter ofta emotionella och beteendemässiga utmaningar som påverkar vardagen. Läkemedel är en vanlig behandlingslinje, men resultaten förbättras markant när medicinering kombineras med beteendeterapi. Detta är extra viktigt eftersom symptomen, trots att de brukar upptäckas och diagnosticeras redan i barndomen, ofta kvarstår långt in i vuxen ålder.
För att en adhd-diagnos ska kunna ställas måste symptomen ha funnits före sju års ålder och varit pågående i minst sex månader. Dessutom ska beteenden kopplade till hyperaktivitet, ouppmärksamhet och impulsivitet vara både vanligare och mer uttalade än hos barn i motsvarande ålder. Beteendena måste också observeras i flera olika miljöer, alltså på minst två platser, exempelvis både hemma och i skolan.
Målet med adhd-behandling är att minska symtomen och förbättra funktionsförmågan i vardagen. Centralstimulerande läkemedel används ofta eftersom de hjälper till att dämpa hyperaktivitet och förbättra koncentrationsförmågan. Beteendeterapier, såsom beteendemodifikation och kognitiv beteendeterapi (KBT), tar sig an kärnproblemen och lär ut praktiska färdigheter som stödjer en bättre vardagsfunktion.
Beteendemodifikation går ut på att uppmuntra önskat beteende samtidigt som oönskat beteende trappas ner. Processen inleds med en kartläggning av barnets styrkor och svagheter, varefter ett specifikt beteende väljs som mål. Därefter definieras de så kallade "ABC":ena – den utlösande faktorn (A), beteendet (B) och konsekvenserna (C). Detta görs både för det befintliga oönskade beteendet och för det nya beteende som ska läras in.
Den utlösande faktorn är det som framkallar beteendet. Genom att noggrant granska vad som triggar beteendet och vad det leder till blir det tydligare vilken funktion beteendet fyller, vilket ger bättre fokus för de förändringar som behöver göras.
Föräldrar, lärare och terapeuter bör arbeta tillsammans för att ta fram en plan som styr de utlösande faktorerna och konsekvenserna för att främja barnets önskade beteende. Konsekvens är avgörande – planen därför ska tillämpas av alla som kommer i kontakt med beteendet.
Planen ska tydligt ange vilket nya beteende som eftersträvas och bryta ner målet i små, uppnåeliga steg. För varje steg skrivs konkreta instruktioner ner som beskriver vad som ska göras för att främja önskat beteende, hur resultatet ska se ut samt vilka konsekvenser som ska används.
Målet bör alltid vara att fokusera på det positiva och belöna lyckade svar, men teamet bör också komma överens om eventuella negativa konsekvenser från början. Detta är en lång process där beteendet kan behöva uppmanas många gånger innan den nya färdigheten är inlärd och kan utföras utan hjälp. Belöningar bör ges direkt efter varje lyckat svar – exempelvis i form av klistermärken på ett schema – och när schemat är fullt kan en större belöning vänta.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) hjälper personer med adhd att känna igen negativa tankar och felaktiga föreställningar, samt de beteendemönster som följer av dem. Med hjälp av arbetsblad identifieras en händelse, varefter man noterar vad man tänkte, hur man tolkade händelsen och hur man kände och agerade. På så sätt börjar man se sambandet mellan hur tankarna påverkar ens handlingar och känslor.
När detta samband har förstås är nästa steg att fundera på om verkligheten verkligen stödjer tankarna. Syftet är att lära sig bedöma om känslor och beteenden är lämpliga i situationen samt att upptäcka vad man skulle kunna göra annorlunda i framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online