ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) behandlas vanligtvis med samtalsterapi, läkemedel eller en kombination av båda. Den medicinering som förskrivs är oftast ett centralstimulerande preparat, men det finns även icke-stimulerande alternativ. Vilken behandling som passar bäst varierar från person till person, och det är därför viktigt att känna till både fördelar och nackdelar med de olika alternativen.
De stimulerande läkemedel som oftast förskrivs till vuxna är de narkotikaklassade substanserna amfetamin (till exempel Adderall) och metylfenidat (till exempel Ritalin). Biverkningarna brukar vara milda hos vuxna men kan innefatta ångest, huvudvärk och sömnbesvär.
Fördelarna med stimulerande läkemedel för vuxna är att de sällan orsakar allvarliga biverkningar och att de generellt sett är effektiva för att lindra ADHD-symtom. Många vuxna upplever därmed en tydlig förbättring av koncentrationen och den dagliga funktionen.
Läkare förskriver även amfetamin och metylfenidat till barn. Effekten av läkemedlen kan dock avta snabbt, det tar ofta tid att hitta rätt dos, och möjliga biverkningar inkluderar viktnedgång och sömnsvårigheter. Regelbunden uppföljning hos vårdpersonal är därför extra viktig vid behandling av barn.
Även om effekten av stimulerande läkemedel vanligtvis bara varar i fyra till tolv timmar minskar ADHD-symtomen kraftigt under den tiden. Det gör att barnet blir mer uppmärksamhet samt mindre hyperaktivt och impulsivt, vilket underlättar både skolgång och sociala relationer.
Icke-stimulerande läkemedel som atomoxetin (varumärket Strattera) förskrivs ibland när stimulantia inte fungerar eller ger oönskade biverkningar. Strattera verkar vara ungefär lika effektivt som stimulantia, men milda besvär hos både vuxna och barn kan inkludera illamående och nedsatt aptit.
Oavsett vilken behandling som övervägs bör valet alltid göras tillsammans med läkare, som kan väga fördelar mot risker utifrån varje individs behov och hälsotillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online