De flesta har hört talas om begreppet ADHD, men få vet egentligen vad det innebär utöver en allmän bild av uppåstriga unga pojkar. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder – på svenska ofta kallat uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet – och är ett tillstånd som drabbar cirka 3 till 7 procent av befolkningen.
Många blir förvirrade över skillnaden mellan ADHD och Attention Deficit Disorder (ADD). Vissa använder ADHD för att syfta på den variant som inkluderar hyperaktivitet, medan ADD används för den variant som främst handlar om ouppmärksamhet. Det enda korrekta medicinska begreppet är dock ADHD, eftersom det är den term som används och definieras av American Psychiatric Association (APA) i sin diagnostiska manual, Diagnostic and Statistical Manual (DSM).
APA identifierar tre undergrupper av ADHD: huvudsakligen ouppmärksam typ, huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv typ samt kombinerad typ. Den som har den huvudsakligen ouppmärksamma typen uppvisar ouppmärksamma symtom men inte hyperaktiva eller impulsiva sådana. Det omvända gäller för den hyperaktiv-impulsiva typen, medan den kombinerade typen innefattar symtom från båda kategorierna.
Symtom som tyder på ouppmärksamhet inkluderar att personen inte lägger märke till detaljer, har svårt att hålla fokus på en uppgift, verkar inte lyssna när någon talar, har svårt att följa anvisningar och slutföra läxor eller arbetsuppgifter, är oorganiserad, ofta tappar bort sina saker, lätt blir distraherad och är glömsk.
Symtom som tyder på hyperaktivitet inkluderar rastlöshet med vickande på fötter eller pillrande med händerna, svårigheter att sitta stilla, att prata onormalt mycket, att ständigt vara igång samt svårigheter att leka eller umgås lugnt. Impulsiva symtom inkluderar att personen svarar innan frågan hunnit bli klar, har svårt att vänta på sin tur och ofta avbryter eller stör andra.
Alla människor uppvisar ibland beteenden som liknar ADHD-symtom, men det betyder inte att de har tillståndet. För att kunna diagnosticeras med ADHD måste symtomen ha funnits i minst sex månader och förekomma på en nivå som både är störande och olämplig i förhållande till personens utvecklingsnivå. Dessutom ska symtomen enligt DSM vanligtvis ha visat sig före 12 års ålder och förekomma i flera olika miljöer, exempelvis både hemma och i skolan eller på arbetsplatsen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online