Vad är anafylaktisk chock? Definition, symtom och behandling

Anafylaktisk chock är en plötslig, kroppsomfattande allergisk reaktion på ett ämne som får luftvägarna att dras ihop och som kan utlösa en rad andra symtom. Tillståndet är livshotande och räknas som en medicinsk akutsituation – utan snabb behandling kan det leda till hjärtstillestånd eller andningsstillestånd.

Definition

Anafylaktisk chock, även kallad anafylaxi, uppstår när kroppen frisätter histamin i samband med kontakt med ett allergen. Histaminutsläppet gör att luftvägarna svullnar och blockeras, vilket kan göra andningen mycket svår eller omöjlig. Ofta har kroppen redan stött på ämnet vid ett tidigare tillfälle utan reaktion – det är först vid nästa exponering som den allergiska reaktionen utvecklas, ibland kraftigare än gången innan.

Vanligaste orsakerna

Flera olika ämnen kan utlösa anafylaktisk chock. De vanligaste triggarna är:

• Insektsbett och stick, exempelvis från geting eller bi
• Livsmedel som skaldjur, jordnötter och mejeriprodukter
• Läkemedel, framför allt penicillin och andra antibiotika

Mindre vanliga utlösare inkluderar latex och allmän anestesi. Hos vissa personer kan även intensiv fysisk ansträngning i kombination med ett allergen bidra till en reaktion.

Symtom och tecken

Symtomen på anafylaxi debuterar oftast inom minuter efter exponeringen. Typiska symtom är:

• Nässelutslag och klåda
• Pipande andning och andningssvårigheter
• Yrsel och förvirring
• Illamående och kräkningar
• Svullnad i ansikte, läppar eller svalg

Kroppen kan också visa tydliga tecken på chock: onormal hjärtrytm, lågt blodtryck, snabb eller svag puls, blåaktig ton i hud och läppar samt blek och klam hy. Ju snabbare symtomen kommer, desto allvarligare är reaktionen ofta.

Behandling

Ring 112 omedelbart så snart symtomen uppträder – anafylaktisk chock ska alltid behandlas av sjukvårdspersonal. Om personen har en adrenalinautoinjektor (EpiPen) ska den injiceras i lårens yttermuskel, vilket hjälper till att öppna luftvägarna. Vid behov ska hjärt-lungräddning (HLR) påbörjas. På sjukhus ges ofta intravenösa antihistaminer, kortison och betaagonister som kompletterande behandling efter de livräddande åtgärderna.

Förebyggande åtgärder

Den viktigaste förebyggande åtgärden är att undvika kända allergener. Personer som löper risk bör alltid bära med sig en nödsats och adrenalinautoinjektor, informera personer i sin närhet om var den förvaras och hur den används. En allergianamnes hos läkare kan också hjälpa till att identifiera risker inför exempelvis operationer eller ny medicinering.