Allergisk svampbihåleinflammation är den vanligaste formen av svampinfektion i bihålorna, men de invasiva och kroniska varianterna är betydligt allvarligare. Symtomen vid alla tre typerna liknar dem vid bakteriell bihåleinflammation. Eftersom svampbihåleinflammation kan bryta ner ben och till och med bli dödlig är en korrekt och tidig diagnos extremt viktiga.
Bihåleinflammation (sinuit) är en inflammation i slemhinnan i en eller flera av bihålorna. Den kan orsakas av virus, bakterier eller, mer sällan, svamp. Viral bihåleinflammation uppstår ofta i samband med en infektion i de övre luftvägarna. Om sekret inte kan tömmas ordentligt kan bakterier stängas in i bihålorna och ge upphov till en bakteriell infektion. Svampbihåleinflammation orsakas av svampar som förekommer naturligt i vår omgivning och ger symtom som liknar den bakteriella formens.
Klassiska symtom är tjockt, gult eller grönt sekret och nästäppa. Mindre vanliga symtom är halsont, dålig andedräkt, trötthet och nedsatt luktsinne. Du kan också uppleva sekret som rinner baköver i näsan, tryckkänsla över öronen eller tandvärk. Huvudvärk är dock det allra vanligaste symtomet. Feber, svullnad i ansiktet och tilltagande smärta är tecken som tyder på en bakteriell eller svampbetingad bihåleinflammation.
När svamp finns i bihålorna förekommer oftast även näspolyper och sega, tjocka sekretioner. Enligt American Rhinologic Society visar röntgenundersökningar hos patienter med svampbihåleinflammation blockering av bihålorna och ibland även en kraftig förtunning av benmassan. Svampbihåleinflammation indelas i tre typer: allergisk, invasiv och kronisk.
Den ovanligaste och allvarligaste formen är invasiv svampbihåleinflammation. Som namnet antyder växer den snabbt och tränger in i bihålornas vävnader och ben. Patienter som får denna diagnos har oftast ett försvagat immunförsvar, till exempel på grund av okontrollerad diabetes eller kemoterapi, enligt American Rhinologic Society.
Kronisk svampbihåleinflammation utvecklas långsammare än den invasiva formen, men följer samma förstörande bana och växer även den in i bihålornas vävnader och ben. De flesta patienter med kronisk svampbihåleinflammation har dock ett normalt fungerande immunförsvar. Liksom vid övriga svampformer liknar symtomen dem vid bakteriella infektioner, men vid undersökning syns tydligt mögelsporer och död vävnad.
Allergisk svampbihåleinflammation uppstår när svampar gör att näsans slemhinnor reagerar med svullnad och täpphet. Tillståndet kännetecknas också av näs- och bihålepolyper. En kronisk inflammation uppstår när dessa polyper blockerar näs- och bihålegångarna.
Även om symtomen kan påminna om en vanlig förkylning är sjukdomens längd en god indikator på att bihålorna är inflammerade. En läkare kan ställa diagnos genom att gå igenom symtomen och undersöka näsgångarna och slemhinnorna. Om diagnosen inte är entydig kan läkaren beställa en datortomografi (DT). Andra möjligheter kan uteslutas genom odling av nässekret på bakterier eller svamp, blod- eller svettprov för att kontrollera cystisk fibros, eller ett vävnadsprov (biopsi) från nässlemhinnan.
Svampbihåleinflammation behandlas med kirurgi, antimykotiska (svampdödande) läkemedel samt antiinflammatoriska läkemedel. Behandling är avgörande vid de invasiva och kroniska formerna, eftersom infektionen då kan sprida sig långt bortom näsa och bihålor. I vissa fall blir tillståndet dödligt – invasiv svampbihåleinflammation har faktiskt en hög dödlighet, vilket gör tidig upptäckt och behandling helt avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online