Alzheimers sjukdom är inte en normal del av åldrandet och inte något som oundvikligen drabbar en senare i livet. Det är en komplex och förödande hjärnsjukdom som enligt Alzheimers Association drabbar över 5,3 miljoner människor.
Idag studerar tusentals forskare, ideella organisationer och vårdpersonal Alzheimers sjukdom för att hitta sätt att hantera, behandla och en dag förebygga denna fruktansvärda sjukdom. Att forska om sjukdomen är dock utmanande av flera olika skäl.
Alzheimers sjukdom är en progressiv hjärnsjukdom. Dess främsta kännetecken är att korttidsminnet försämras. Med tiden uppstår även problem med planering, resonemang, perception och/eller språk. Detta beror på att hjärnceller dör och att hjärnan krymper.
En tidig diagnos av Alzheimers sjukdom är värdefull av flera skäl. Att få diagnosen tidigt och påbörja behandling i sjukdomens tidiga skeden kan hjälpa till att förhindra förlust av hjärnfunktion i månader eller till och med år. Den underliggande sjukdomsprocessen kan dock inte stoppas. En tidig diagnos hjälper drabbade och deras anhöriga att bygga upp stödnätverk, ta hand om juridiska och ekonomiska frågor, planera för framtiden och ordna praktiska boendelösningar.
En tidig diagnos ger också den drabbade större möjlighet att delta i kliniska prövningar av läkemedel som kan hjälpa till att bekämpa sjukdomen. Trots alla fördelar väntar många så länge som möjligt innan de söker läkare. Detta gör forskningen kring Alzheimers sjukdom betydligt svårare.
I princip alla som har Alzheimers sjukdom drabbas av korttidsminnesförlust. Vad som händer därefter varierar dock kraftigt från person till person.
Vissa personer får problem med talet. De kan förstå vad andra säger, men inte uttrycka vad de själva vill säga, eller så har de svårt att hitta rätt ord. Olämpligt beteende kan förekomma hos vissa drabbade. Många har svårt med abstrakt tänkande, andra har nedsatt omdöme. Vissa kan inte längre utföra bekanta sysslor, och många vet inte vilken dag eller vilket år det är. Vissa personer uppvisar många av dessa symtom, andra bara några få. Till slut klarar dock ingen av att ta hand om sig själv.
Utmaningen för forskarna är att fördröja de senare stadierna så länge som möjligt. Eftersom symtombilden varierar så mycket blir detta svårt. Även den tid det tar innan någon inte längre kan klara sig själv varierar kraftigt, vilket gör att det ibland är svårt att avgöra om det är behandlingen eller sjukdomens naturliga utveckling som påverkar patienten.
Forskning kring Alzheimers sjukdom är kostsam. Enligt Alzheimers Association lägger den amerikanska federala regeringen idag cirka 640 miljoner dollar per år på Alzheimersforskning.
Enligt artikeln "Improving Drug Trials for Mild to Moderate Alzheimer's Disease", publicerad i Canadian Journal of Neurological Sciences i mars 2007 av David B. Hogan, har talrika studier på patienter med lindrig till måttlig Alzheimers sjukdom genomförts under de senaste två decennierna. Farhågor har dock väckts kring dessa studier, eftersom fokus legat på statistisk signifikans snarare än klinisk betydelse.
Enligt uppgifter från Alzheimer's Disease Research Center tyder publicerad forskning på att vissa läkemedel bör vara effektiva vid behandling av Alzheimers sjukdom, men så behöver inte vara fallet i den faktiska patientvården. Många av de tidiga kliniska prövningarna omfattade endast ett litet antal patienter, och studiedesignerna verkar dessutom ha haft vissa metodologiska brister.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online