Åldrande är ett gemensamt drag hos alla levande varelser, och biologi är vetenskapen som studerar dessa egenskaper hos levande organismer. Även om Alzheimers sjukdom inte är en normal del av åldrandet ökar risken att drabbas med stigande ålder, enligt Mayo Clinic. Alzheimers definieras som en degeneration av frisk hjärnvävnad som leder till ett stadigt försämrat minne och nedsatt mental förmåga. Idag lever över fem miljoner amerikaner med denna dödliga sjukdom, och ännu finns ingen botande behandling.
Alzheimers biologiska särdrag visar sig både i patientens hjärna och i beteendet. Vissa förändringar i det dagliga beteendet kan vara tidiga tecken på sjukdomen, medan hjärnan i de tidiga skedena ofta inte uppvisar några synliga avvikelser vid vanliga undersökningar.
"Det finns inget specifikt diagnostiskt test ... En MRI-undersökning (magnetkamera) kan egentligen inte säga så mycket", säger läkaren Alan R. Jacobs i Ladies Home Journal. Däremot kan en PET-skanning (positronemissionstomografi), som låter läkarna se hjärnan i funktion, avslöja störningar i cellaktivitetens mönster som överensstämmer med sjukdomen – exempelvis under aktiviteter som läsning, hörsel, tänkande och tal.
Alzheimers drabbar kroppens viktigaste organ – hjärnan. Sjukdomen "stör både det sätt på vilket elektriska laddningar färdas inom cellerna och signalsubstansernas aktivitet" i hjärnan, enligt Alzheimer's Association.
"På cellulär nivå kodar våra hjärnor våra tankar, minnen, färdigheter och känslan av vem vi är", förklarar organisationen. Dessa mönster förändras naturligt över tid hos friska människor genom nya erfarenheter och färdigheter, men vid Alzheimers sjukdom bryts de ned på ett sjukligt sätt.
Alzheimers sjukdom förändrar inte bara hjärnans funktion utan även dess fysiska struktur. Den leder till "nervcellsdöd och vävnadsförlust i hela hjärnan", som med tiden får hjärnan att krympa dramatiskt, enligt Alzheimer's Association.
I det avancerade stadiet krymper och skrumpnar hjärnbarken (cortex), det veckade ytterlagret, medan de vätskefyllda hålrummen – ventrikeln – blir större. I hjärnvävnaden hos Alzheimers-patienter hittas även plack, onormala kluster av proteinfragment, samt trassel (så kallade tangles), tvinnade trådar av protein.
Sjukdomens utveckling är en biologisk faktor som varierar kraftigt mellan patienter. Plack och trassel sprider sig i hjärnbarken enligt ett förutsägbart mönster, men hastigheten skiljer sig mellan tidiga och mycket avancerade stadier.
"Personer med Alzheimers lever i genomsnitt åtta år efter diagnos, men vissa kan överleva upp till 20 år", uppger Alzheimer's Association. Förändringar i hjärnan kan faktiskt påbörjas så tidigt som 20 år innan sjukdomen diagnosticeras. Förloppet beror delvis på hur tidigt patienten får sin diagnos samt på den allmänna hälsan. En person kan leva med mild till måttlig Alzheimers i två till tio år, medan det svåra stadiet oftast varar ett till fem år.
Förändringar i beteendet indikerar vilket stadium av Alzheimers patienten befinner sig i. Problem med inlärning, tänkande, planering och minne kan vara symtom på de allra tidigaste stadierna, innan någon skanning eller test kan påvisa sjukdomen.
Vid mild till måttlig Alzheimers blir dessa symtom så uttalade att de påverkar vardagslivet. Sjukdomen kan gå bortom glömska och även påverka talet och förmågan att förstå språk, liksom orienteringen i tid och rum. Humörsvängningar och andra personlighetsförändringar kan förekomma i detta skede – den period då många patienter får sin första diagnos, enligt Alzheimer's Association.
I det mest svåra stadiet "förlorar individerna förmågan att kommunicera, att känna igen familj och nära anhöriga samt att ta hand om sig själva", enligt organisationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online