Sundowners syndrom, även känt som "sundowning", kännetecknas av att vissa patienter med Alzheimers sjukdom eller demens uppvisar kraftigt förvärrade symtom under kvälls- och nattetid. Enligt SundownersFacts.com kan tillståndet vara mycket påfrestande både för patienten själv och för närstående samt vårdpersonal.
Inte alla patienter med Alzheimers eller demens uppvisar symtom på sundowners syndrom. En studie från National Institutes of Health visade dock att så många som 1 av 8 boende på vårdhem – både med och utan demensdiagnos – uppvisade typiska sundowners-symtom.
Den typiska sundowners-patienten uppvisar förstärkta demenssymtom efter mörkrets inbrott. Andra personer visar däremot inga tecken på demens alls förrän solen går ner, vilket gör tillståndet svårt att förutse.
Vissa forskare tror att sundowners syndrom är relaterat till SAD (Seasonal Affective Disorder), ett tillstånd som antas orsaka depression under vinterhalvåret på grund av kortare perioder av dagsljus. SAD drabbar dock patienter i alla åldrar, vilket skiljer det från sundowners som främst ses hos äldre med demenssjukdom.
Andra forskare menar att sundowners beror på att de sinnesintryck som ackumuleras under dagen når en punkt av sensorisk överbelastning på natten, vilket orsakar stress och förvirring hos patienten. En besläktad teori skyller i stället symtomen på den naturliga trötthet som uppstår vid dagens slut.
Vissa läkare ser ett samband mellan sundowners syndrom och hormonella obalanser som uppstår under natten, medan andra anser att nedsatt förmåga att se i mörker kan vara en bidragande faktor till symtomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online