Enligt National Institutes of Health (NIH) lever cirka 3,5 miljoner amerikaner med Alzheimers sjukdom – den vanligaste orsaken till den kognitiva störningen demens bland äldre. Alzheimers är en progressiv, irreversibel och så småningom dödlig hjärnsjukdom som gradvis försämrar mentala funktioner som minne och tänkande, vilket till slut gör att personen inte längre klarar av grundläggande dagliga sysslor på egen hand.
Namnet Alzheimers sjukdom kommer från Alois Alzheimer, den tyske läkaren som först beskrev sjukdomstillståndet efter att ha träffat en 51-årig patient år 1901. Kvinnan, som benämndes Frau Auguste D. i Alzheimers senare fallstudie, led av allt svårare minnesproblem, svårigheter att bilda och förstå språk samt grundlösa misstankar om att hennes make var otrogen.
Efter att hon avlidit i sjukdomen 1906 genomförde Alzheimer en obduktion som visade blodkärl fyllda med ämnen (senare kallade amyloida plack), skadade hjärnceller, sammantrassliga fiberansamlingar (senare kallade neurofibrillära trassel) samt en krympt hjärnbark – den del av hjärnan som ansvarar för kognitiva funktioner som minne och tal. Tillståndet fick officiellt namnet Alzheimers sjukdom år 1910 på förslag av den tyske psykiatern Emil Kraepelin.
Alzheimers sjukdom inleds vanligtvis med diskreta tecken på tillfällig förvirring och enstaka minnesglömskor. Med tiden ökar symtomen i frekvens och svårighetsgrad, tills personen utvecklar demens – ett samlingsbegrepp för kognitiva störningar som är tillräckligt allvarliga för att störa vardagslivet. Vanliga symtom vid Alzheimers är minnesförlust, svårigheter att tala och att förstå både skrivet och talat språk, desorientering, personlighetsförändringar samt nedsatt omdöme.
Även om Alzheimers sjukdom är vanligare bland personer över 85 år – nästan hälften av amerikanerna i den åldersgruppen har sjukdomen – är åldrande inte en orsak utan snarare en riskfaktor. De exakta mekanismerna bakom sjukdomen är fortfarande okända, men forskare tror att en kombination av miljöfaktorer, gener och livsstil kan utlösa Alzheimers.
Efter sjukdomens debut drabbas hjärnans omkring 100 miljarder nervceller (neuron) av två typer av skador som successivt dödar cellerna och stör de neurala nätverk som styr olika funktioner. Den första rör plack, där ansamlingar av proteinet beta-amyloid – som normalt inte är skadligt – samlas mellan neuron och börjar störa kommunikationen mellan hjärnans celler. Den andra gäller trassel, där fibrer bestående av proteinet tau trasslar ihop sig inuti döende hjärnceller.
Ålder, genetik, kön och livsstil är fyra viktiga riskfaktorer för att utveckla Alzheimers sjukdom. Sjukdomen är vanligast hos personer över 85 år och drabbar cirka 5 procent av vuxna mellan 65 och 74 år. Personer som har en närstående släkting, exempelvis förälder eller syskon, med Alzheimers löper större risk att själva insjukna, liksom kvinnor – helt enkelt för att de i genomsnitt lever längre. Även personer med tillstånd som högt kolesterol, högt blodtryck och otillräckligt behandlad diabetes har förhöjd risk, liksom individer med kortare utbildning eller lindrigare kognitiva besvär.
Trots att det ännu inte finns något botemedel mot Alzheimers, och trots sjukdomens allvar, går det att behandla vissa symtom för att förbättra livskvaliteten. Två receptbelagda läkemedel som kan bromsa den kognitiva nedgången är kolinesterashämmare, som ökar mängden signalsubstanser i hjärnan, och memantin (Namenda), som hjälper till att skydda hjärnans celler mot det skadliga ämnet glutamat.
Om du eller en närstående upplever symtom som tyder på Alzheimers eller annan demenssjukdom är det viktigt att kontakta läkare i tid. En tidig diagnos möjliggör bättre planering av vård och stöd samt ger möjlighet att påbörja behandling som kan lindra symtomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online