Demensbeteenden: Vanliga symtom genom sjukdomens olika stadier

Personer som lider av demens förlorar gradvis sin förmåga att tänka och resonera. Även om inte alla som får en demensdiagnos upplever exakt samma symtom är vissa beteenden vanliga. Att förstå hur dessa beteenden utvecklas genom sjukdomens olika skeden kan hjälpa både närstående och vårdgivare att förbereda sig och ge rätt stöd i tid.

Tidiga beteenden

I det tidiga skedet kan patienten upprepa samma berättelse gång på gång, ha svårt att sköta sin ekonomi och visa tydliga förändringar i humör och personlighet. Dessa tecken är ofta subtila och kan lätt förväxlas med normalt åldrande, vilket gör att de ibland förbises länge.

Tidiga bekymmer

Rädsla gör ofta att en person med demens försöker dölja att hen har ett problem. Den drabbade sällan tar självmant upp sina svårigheter, vilket gör det.extra viktigt för omgivningen att vara tålmodig och uppmärksam. Ett öppet och stödjande samtal kan underlätta att söka vård och utredning i tid.

Beteenden i mellanskedet

I mellanskedet kan personen bli desorienterad och börja få problem med koordinationen. Hen förlorar sannolikt förmågan att köra bil och får allt större svårigheter att tillgodose sina personliga behov, exempelvis hygien, klädsel och matlagning.

Bekymmer i mellanskedet

Vandrande beteende – att personen går vilse eller ger sig iväg ensam – samt fallrisker blir ofta ett stort problem i detta skede. Se till att dörrar är säkra och överväg att montera greppstöd i duschar och badkar för att minska risken för skador i hemmet.

Beteenden i det sena skedet

Patientens förmåga att ta hand om sig själv fortsätter att brytas ned, liksom minnet och resonemangsförmågan. Så småningom kan hen bli inkontinent, tappa talet och bli helt beroende av vård. I detta skede krävs oftast kontinuerlig omvårdnad dygnet runt.

Bekymmer i det sena skedet

Enligt Abi V. Rayner, medicine doktor, som skriver i American Family Physician, blir psykotiska beteenden såsom aggression, vanföreställningar och hallucinationer för vårdgivare till patienter i det sena skedet ofta ett större problem än patientens kognitiva svårigheter. Stöd från vården, eventuell medicinsk behandling och avlastning för anhöriga är därför särskilt viktigt i denna fas av sjukdomen.