National Institute for Clinical Excellence (NICE) har utvecklats inom ramen för Storbritanniens nationella hälso- och sjukvårdssystem (NHS). Institutets kliniska riktlinjer ger rekommendationer om vård och behandling av personer med demens. Även om dokumentet innehåller många detaljerade anvisningar om själva vården vilar alla rekommendationer på ett antal grundläggande styrande principer.
Riktlinjerna anger att en person med demens, liksom dennes anhöriga och närstående, alltid ska bemötas med värdighet och respekt. Principerna betonar vikten av att identifiera både patientens och de anhörigas behov med hänsyn till ålder, kön, etnicitet och religion. Patientens och partnerens eller vårdgivarens frågor och bekymmer ska alltid hanteras med känslighet och omtanke.
NICE-riktlinjerna uppmuntrar till delaktighet från anhöriga och närstående vid bedömningen av patientens behov och vårdupplägg. Riktlinjerna rekommenderar att man tar hänsyn till patientens personliga önskemål vad gäller kost, religion och sexualitet. Dessutom utgår man från att en vuxen patient kan fatta egna beslut om sin vård, såvida inte annat har dokumenterats.
Riktlinjerna erkänner att demenspatienter ibland drabbas av symtom som inte är av kognitiv natur, men som ändå kan orsaka betydande lidande. Svårigheter med dagliga aktiviteter och personlig hygien kan vara frustrerande, och det är vanligt med sömnstörningar, rastlöshet samt svårigheter att förstå varför patienten vistas på en avdelning med begränsad rörelsefrihet. Vårdpersonal och anhöriga behöver vara medvetna om dessa möjligheter för att kunna hantera dem på ett adekvat sätt.
Kommunikationen mellan patienten (där det är möjligt), de anhöriga samt hälso- och sjukvårdspersonal och socialtjänstens medarbetare är avgörande. Alla parter bör hållas informerade om de specifika behov som uppstår, exempelvis fysiska funktionsnedsättningar, kommunikationssvårigheter, nedsatt allmänhälsa, problem med munhälsan, nutritionsproblem eller intellektuell funktionsnedsättning, för att behandlingen ska bli lyckad.
Alla demenspatienter löser risker, eftersom de kan vara sårbara för försummelse och övergrepp. Alla personer som är involverade i vården av människor med demens bör få utbildning i policyer för skydd av vuxna och förväntas följa dessa. Dessutom bör personal som ansvarar för vården av demenspatienter vara uppmärksamma på fysiska, psykosociala och miljömässiga problem.
Det är viktigt att inhämta patientens beslut om framtiden innan hen förlorar förmågan att kommunicera sina önskemål. Frågor om kommande behandling eller avstående från behandling, fullmakter samt patientens preferenser kring var vården ska ges bör diskuteras med patienten och dokumenteras så snart som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online