Riktlinjerna för val av individuella respiratorinställningar fastställs i första hand av den behandlande läkaren, eller av en andningsterapeut om respiratorprotokoll finns på platsen. Parametrarna avgörs av personens längd och vikt, hälsotillstånd samt diagnos.
En respirator är en apparat som andas åt patienten när denne inte kan andas på egen hand. Respiratorns larm ställs in för att uppmärksamma vårdpersonalen på att de inställda parametrarna antingen inte har uppnåtts eller har överskridits.
Inställningen av andningsfrekvensen görs alltid i kombination med tidalvolymen för att säkerställa tillräcklig syresättning och ventilation av patientens lungor. En vuxens normala andningsfrekvens ligger på 12–15 andetag per minut, medan ett barns normalfrekvens ligger på 15–22 andetag per minut.
Larmgränserna för andningsfrekvensen ställs vanligtvis in på 10–15 andetag över den valda frekvensen. Ett separat apnelarm ställs in på 20 sekunder. Apne betyder andningsstillestånd – om patienten inte har tagit ett andetag, eller om respiratorn inte har levererat något andetag inom 20 sekunder, aktiveras larmet.
En annan standardinställning på respiratorn är tidalvolymen. Tidalvolymen är den mängd luft eller luft-syre-blandning som respiratorn levererar vid varje andetag för att hålla lungorna utspända. En normal tidalvolym motsvarar 5–15 ml per kilogram kroppsvikt.
Volymnivån justeras även utifrån patientens lungcompliance, luftvägsresistans och sjukdomstillstånd. Compliance och resistans beskriver lungornas elasticitet respektive förmåga att återgå till sitt viloläge efter varje andetag.
En viktig respiratorinställning är fraktionen av inspirerat syre, ofta förkortat FiO2. Mängden syre som respiratorn tillför styrs helt av patientens kliniska tillstånd.
Syre ska betraktas som ett läkemedel med allvarliga biverkningar om det inte övervakas noggrant – detta gäller särskilt för tidigt födda barn. Man bör alltid sträva efter att hålla FiO2 under 60 procent för att förebygga syretoxicitet och därmed relaterade lungskador.
Positivt slutexpiratoriskt tryck, känt som PEEP (Positive End-Expiratory Pressure), alstras genom att utandningsventilen stängs i förtid, vilket fångar en viss mängd gas kvar i lungorna vid slutet av utandningen. Den kvarhållna volymen bestäms av patientens lungcompliance samt av respiratorns tryckinställning.
Detta är ytterligare en parameter som måste övervakas noga, eftersom felaktiga trycknivåer riskerar att orsaka barotrauma och andra former av lungskada.
Mekaniska respiratorer är utrustade med flera olika larm som varnar vårdpersonalen vid ventilationsproblem – oavsett om problemet ligger hos apparaten eller hos patienten.
Larmgränserna för högt och lågt tryck aktiveras när patientens inspiratoriska tryck överskrider de säkra tryckgränserna, eller när för lite tryck tillförs. Larmet för låg utandad volym utlöses när patienten inte har andat ut den luft som tillfördes under ventilationens inspirationsfas, vilket kan tyda på läckage eller nedsatt lungfunktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online