Användningen av jodbaserat kontrastmedel vid vissa medicinska undersökningar har blivit ett ovärderligt verktyg för tidig upptäckt av sjukdomar, exempelvis cancer. Datortomografi, ofta förkortat DT eller CT, är en metod för att se in i kroppen utan att behöva göra något mer invasivt än att sätta en intravenös nål. En DT-undersökning med kontrastmedel kan vara livräddande för en patient med ett odiagnostiserat tillstånd, men användningen av kontrastmedel kan också medföra vissa problem.
DT-undersökningar använder röntgenstrålar för att ta bilder av kroppens insida i enastående detalj. Patienten ligger på ett bord i DT-skannern, som liknar en stor munk. Maskinens insida roterar runt det område som ska undersökas, och varje varv tar mindre än en sekund. Därvid fångas bilder av området i tvärsnitt, som sedan sparas för att analyseras av en radiolog.
Kontrastmedel, som tillverkas med jod, gör att intressanta strukturer syns med betydligt bättre tydlighet på DT-bilden. Jodets metallinnehåll gör att tumörer och andra avvikelser framträder som radiopaka, alltså upplysta i vitt, vilket ger mer detaljerad information. I många fall tas bilder både före och efter att kontrastmedlet har getts. Kontrast används även vid magnetkameraundersökning (MRI) samt vid vissa hjärtundersökningar, exempelvis kranskärlsröntgen (angiografi) för att upptäcka förkalkade artärer. Kontrastmedlet kan ges på olika sätt: intravenöst, direkt in i en kroppsdel som ändtarmen, eller i vissa fall genom att sväljas.
Användningen av kontrastmedel vid DT kan innebära problem för vissa patienter. Eftersom kontrastmedlen innehåller jod kan personer med skaldjursallergi eller känd jodallergi ibland inte få kontrast som del av undersökningen. På samma sätt behöver patienter som tar vissa läkemedel, exempelvis metformin (Glucophage) mot diabetes, pausa sitt läkemedel under en viss tid före undersökningen. Den som använder receptfria antacida preparat som innehåller vismut kan inte genomgå undersökningen, eftersom vismut är radiopakt och visas som vitt på bilden. Gravida kvinnor, personer med astma samt de som har haft hjärtsvikt eller multipelt myelom måste alltid informera sin läkare om dessa tillstånd innan en DT med kontrast utförs. I de flesta fall överväger nyttan av undersökningen risken, men detta beslut kan endast fattas av en läkare.
Kontrastmedel är en relativt trögflytande vätska, vilket kräver en intravenös nål med större diameter, vanligtvis 18 eller 20 gauge, för att kunna ges under proceduren. Personer med små eller känsliga blodkärl kan drabbas av problem, exempelvis flera nålstick eller en ven som kollapsar eftersom nålen är för grov. I vissa fall kan sjuksköterskan behöva använda en dopplerapparat för att hitta en ven som rymmer nålen. Patienter som får kontrastmedel direkt i ändtarmen kan ha svårt att behålla vätskan, vilket i vissa fall kan vara smärtsamt – särskilt när undersökningen görs för att utreda blindtarms- eller ändtarmsproblem.
Många människor lider av klaustrofobi, det vill säga rädsla för trånga utrymmen, och det blir knappast trängre än inne i en DT-skanner. Personer med klaustrofobi kan därför erbjudas lugnande medicinering eller sedering inför undersökningen. Detta gör proceduren enklare och minimerar dessutom rörelseartefakter på bilderna, vilket annars skulle kunna kräva en ny undersökning för att bekräfta att artefakterna verkligen berodde på rörelse.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online