Ett bukaortaaneurysm är ett allvarligt hälsotillstånd som kan leda till bristning, kraftig inre blödning och i värsta fall döden. Så snart tillståndet har upptäckts krävs kirurgisk reparation, följt av noggrann uppföljningsvård för patienten.
Ett bukaortaaneurysm innebär att en del av aortaväggen har försvagats – aorta är den största artären i människokroppen. Försvagningen ger upphov till en utbuktning på kärlväggen, och denna utbuktning riskerar att brista, vilket kan skapa ett livshotande tillstånd.
Aorta ligger i bröstkorgen och är förbunden med hjärtats vänsterkammare. Syrerikt blod pumpas genom aorta ut till resten av kroppen, där syret behövs för kroppens olika funktioner.
Eftersom ett aneurysm är potentiellt livshotande måste det åtgärdas så snart det upptäcks. Fortsätter det att växa försvagas aortaväggen successivt, vilket ytterligare ökar risken för bristning. Patienten har två behandlingsalternativ att överväga:
Vid en öppen reparation öppnas bukväggen så att kirurgen direkt kan se aneurysmet. Det försvagade området lagas genom att ett graft av syntetiskt material sys fast mot friskare delar av aorta. Denna öppna graftteknik är standardmetoden för att reparera aneurysm.
Den andra metoden, endovaskulär aneurysmreparation, utförs via små snitt i ljumsken där lårbensartärerna friläggs. Med hjälp av röntgen vägleder kirurgen en stentgraft fram till det område av aorta som behöver repareras. Metoden är mindre invasiv än öppen kirurgi.
När aneurysmet har opererats förs patienten till uppvakningsavdelning och därefter ofta till intensivvård för övervakning. Smärtlindrande läkemedel ges för att lindra de postoperativa smärtorna. När patienten återhämtat sig från narkosen påbörjas en flytande kost, följt av mjuk mat så snart den kan hanteras.
Om kirurgen har lagt in ett dränage i magen kan patienten varken äta eller dricka förrän detta har tagits bort, vilket vanligtvis sker två till tre dagar efter operationen. I takt med att tillståndet förbättras flyttas patienten till en vårdavdelning och uppmuntras att vara uppe och röra sig under allt längre perioder. Fast föda får intas allteftersom tåligheten tillåter.
Efter ingreppet vistas patienten på uppvakningsavdelningen. Kirurgen kan välja att inte skicka patienten till intensivvården, eftersom den endovaskulära metoden är betydligt mindre belastande för kroppen. Smärtlindring ges för att hantera smärtorna från snitten. När patienten återhämtat sig ökas aktivitetsnivån gradvis, så att hen kan gå runt under allt längre perioder redan under sjukhusvistelsen.
Kosten börjar med flytande föda och övergår till mjuk mat när tillståndet tillåter. När patienten bättre tål fast föda får även den intas. Uppföljande kontroller, bland annat med bilddiagnostik, planeras därefter för att säkerställa att graftet fungerar som det ska.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online