Anorexia nervosa (AN) orsakar svår, flersystemisk näringsutarmning genom sammanflätade vägar. Malnutrition vid AN är inte bara "inte äta nog" — det innebär komplexa fysiologiska anpassningar som förvärrar brister.
Primära mekanismer för näringsutarmning
- Svår kalorirestriktion: Drastiskt begränsat intag → brister i makronäringsämnen (protein, essentiella fettsyror) och mikronäringsämnen (vitaminer, mineraler, spårämnen).
- Kastreringsbeteende: Självinducerad kräkning, laxativ/diuretikamissbruk och överdriven motion accelererar förlust av elektrolyter (K⁺, Na⁺, Mg²⁺, PO₄³⁻), vätskor och näringsämnen. Kräkning orsakar också förlust av magsyra → metabolisk alkalos.
- Malabsorption: Svält atrofierar intestinala villi, minskar matsmältningsenzymproduktion (disackaridaser, peptidaser) och påverkar pankreatisk exokrin funktion → nedsatt näringsupptag även när mat äts.
- Hormonell dysreglering: Lågt leptin, låga sköldkörtelhormoner (lågt T3-syndrom), låga könshormoner (hypogonadotrop hypogonadism), högt cortisol → sänkt metabolisk hastighet, nedsatt tarmfunktion, bensvund, och ytterligare aptitdämpning.
- Refeeding syndrom risk: Vid näringsrehabilitering driver insulinspik fosfat, kalium, magnesium in i celler → livshotande hypofosfatemi, arytmier, andningssvikt. Kräver långsam, övervakad realimentering.
Vanliga brister
- Elektrolyter: Hypokaliemi, hypofosfatemi, hypomagnemi — arytmi risk.
- Vitaminer: B1 (tiamin — Wernickes encefalopati risk), B12, folat, D, A, E, K.
- Mineraler: Järn (anemi), zink (immun, hud), kalcium (osteoporos).
- Protein: Lågt albumin, prealbumin → ödem, dålig sår läkning, immunkompromiss.
Dessa mekanismer skapar en ond cirkel av förvärrande malnutrition och organdysfunktion. Omfattande näringsrehabilitering kräver medicinsk övervakning, långsam kaloriförhöjning, elektrolytövervakning, tiamintillskott och ett flertvetenskapligt team (läkare, dietist, psykiater, terapeut).
