Vem diagnostiserar anorexia nervosa?
Diagnostik av anorexia nervosa kräver ett multidisciplinärt tillvägagångssätt med flera typer av hälso- och sjukvårdspersonal, var och en med unik expertis för utvärderingsprocessen.
- Psykiatrer (MD/DO) – Läkare som kan ordinera läkemedel, hantera medicinska komplikationer och ge omfattande psykiatrisk vård.
- Kliniska psykologer (PhD/PsyD) – Specialister på psykologisk utredning och evidensbaserade terapiansatser för ätstörningar.
- Primärvårdsläkare och barnläkare – Ofta första kontaktpunkten; de utför initial screening och remitterar till specialister.
- Multidisciplinära ätstörningsteam (Idealt) – Guldstandarden inkluderar läkare, terapeuter, dietister och psykiatrer som arbetar kollaborativt.
DSM-5 diagnostiska kriterier för anorexia nervosa
Diagnostisk och statistisk manual för psykiska störningar, femte upplagan (DSM-5) beskriver tre kärnkriterier som måste uppfyllas:
- Restriktion av energiintag i förhållande till behov, som leder till signifikant läg kroppsvikt för ålder, kön, utvecklingstrajekt och fysisk hälsa. Klinisk bedömning är avgörande – detta bestäms inte enbart av BMI (t.ex. BMI <18,5 är inte ensam tröskelvärde).
- Intens rädsla för att öka i vikt eller bestående beteende som hindrar viktökning, även när man är på signifikant läg vikt.
- Störning i självuppfattning av kroppsvikt och form – överdriven inflytande av kroppsvikt/form på självvärdering, bestående brist på insikt i allvarligheten av låg kroppsvikt, eller distortion i kroppsbild.
Subtyper
- Restriktionstyp: Viktnedgång uppnås genom dieter, fasta och/eller överdriven motion utan återkommande binge-ätande eller rensningsep episoder.
- Binge-ätande/Rensningstyp: Återkommande episoder av binge-ätande eller rensningsbeteende (självutlösta kräkningar, laxativa/diuretika missbruk) inom ramen för anorexia nervosa.
Svårighetsgradspecifikatorer (Baserade på BMI för vuxna)
- Lindrig: BMI ≥ 17 kg/m²
- Måttlig: BMI 16–16,99 kg/m²
- Svår: BMI 15–15,99 kg/m²
- Extrem: BMI < 15 kg/m²
Samtidig medicinsk utredning
En grundläggande medicinsk utredning körs parallellt med den psykiatriska utredningen för att identifiera och hantera komplikationer:
- Vitalparametrar inklusive ortostatisk hjärtfrekvens och blodtryck, temperatur
- Elektrokardiogram (EKG)
- Komplett metabolpanel: elektrolyter, B-status, levervärden, njurfunktion, magnesium, fosfor
- Endokrina studier: TSH, LH/FSH, estradiol/testosteron
- Bentäthetsmätning (DEXA) för att bedöma osteopeni/osteoporos
- Bedömning av återmatningssyndromrisk, särskilt hypofosfatemi
Tidig diagnostik förbättrar prognos avsevärt. Behandling innefattar vanligtvis näringsmässig rehabilitering, psykoterapi (t.ex. CBT-E för vuxna eller familjebaserad behandling för tonåringar), löpande medicinsk övervakning, och ibland psykofarmakologi för komorbida tillstånd som depression eller ångest.
