BMI (vikt kg / höjd m²) är ett populationsnivå screeningverktyg – inte en individuell diagnostik. Dess begränsningar är djupa och väl-dokumenterade.
Stora begränsningar
- Ignorerar kroppsammansättning: Kan inte skilja muskel från fett. Muskulösa atleter → falskt "överviktig/fetma."
- Ignorerar fettfördelning: Visceralt (äpple) vs. subkutant (päron) fett har enormt olika metaboliska risker.
- Etnisk bias: Asiatiska populationer utvecklar metaboliska komplikationer vid lägre BMI (WHO: ≥23 övervikt, ≥27,5 fetma).
- Åldersbias: Äldre förlorar muskel (sarkopeni) → "normal BMI" maskerar högt fett% (sarkopenisk fetma).
- Könsbias: Kvinnor har naturligt högre essentiellt fett; samma BMI = högre kroppsfett% än män.
- Konfunderande tillstånd: Graviditet, ödem, ascites, amputationer förvrider vikt.
- Ingen metabolisk data: Normal BMI kan gömma insulinresistens, dyslipidemi, fet lever (MONW = metaboliskt fetma normal vikt).
Bättre mått
- Midjemått (Män <102 cm, Kvinnor <88 cm; lägre tröskelvärden för asiatiska populationer).
- Midje-höjd kvot (<0,5).
- Kroppsfett% (DEXA, BIA, hudveck).
- Visceralt fettområde (CT/MR).
- Metabolisk panel (glukos, lipider, leverenzymer, inflammationsmarkörer).
Använd BMI som en startflagga, inte det slutgiltiga avgörandet.
