
Body Mass Index (BMI), eller kroppsmasseindex, beräknas genom att dela vikten i kilo med längen i meter i kvadrat. Måttet används världen över som ett snabbt sätt att sortera in människor i kategorier som undervikt, normalvikt, övervikt och fetma. Men trots sin popularitet har BMI flera betydande svagheter och ger sällan en fullständig bild av en persons hälsa. Här är de viktigaste anledningarna till varför BMI inte är ett perfekt verktyg.
Kroppsmasseindex tar ingen hänsyn till kroppens sammansättning. Muskler väger mer än fett per volymenhet, vilket innebär att en mycket tränad person med låg kroppsfettprocent kan få ett högt BMI och därmed felaktigt klassas som överviktig.
Hos äldre och personer med låg muskelmassa kan BMI underskatta mängden kroppsfett. Vikten kan ligga inom normalintervallet samtidigt som kroppssammansättningen är ogynnsam. Forskning kring etnicitet visar dessutom att personer med asiatiskt eller sydasiatiskt ursprung ofta har en högre kroppsfettprocent vid ett givet BMI, vilket gör att standardgränsvärdena inte passar alla befolkningsgrupper lika bra.
Motsatsen gäller idrottare och bodybuilders, som ofta har mycket hög muskelmassa. Eftersom muskler väger tungt kan deras BMI indikera övervikt eller fetma, även om kroppsfettnivån är låg och hälsan är utmärkt.
BMI säger ingenting om var kroppsfettet sitter. Det är dock avgörande för hälsorisken: en person som bär på extra kilon runt midjan (så kallad äppelformad fetma) löper betydligt större risk för hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes än någon med fett fördelat mer jämnt över kroppen (päronformad fetma).
BMI tar inte hänsyn till individuella faktorer som ålder, kön, aktivitetsnivå eller hormonstatus – allt som påverkar både vikt och hälsa. Ett BMI på 25 kan betyda något helt olika för en ung elitidrottare och en äldre person med stillasittande livsstil.
Vissa medicinska tillstånd och läkemedel kan påverka vikten utan att spegla kroppsfett, exempelvis vätskeansamling (ödem) eller behandling med kortison. För dessa personer kan BMI ge en helt felaktig bild av den faktiska hälsan.
Slutsatsen är att BMI bör ses som ett grovt screeningsverktyg snarare än ett exakt mått på hälsa. För en mer komplett bild bör det kombineras med andra mått såsom midjemått, kroppsfettprocent, blodtryck och blodfetter, samt en övergripande läkarbedömning av den enskilda personens hälsostatus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online