Falanger (singular: falanks) är de ben som bygger upp fingrarna och tårna. Namnet kommer från ett forntida ord för soldater som stod uppställda i formation – sida vid sida och flera rader djupa. Någon tyckte uppenbarligen att fingerbenens uppställning påminde om rader av soldater. Kroppen har i grunden tre typer av falanger: fingerben, tumben och tåben. Lederna mellan falangerna kallas interfalangealleder.
Fingrarna har tre falanger var. Räknat från handen kallas de proximala, mediala och distala falangen. Det finns därför två interfalangealleder i varje finger: den proximala leden (PIP) och den distala leden (DIP).
De två lederna liknar varandra på så sätt att de rör sig i samma plan (i fingrets riktning) och att de kan böjas (flexion) betydligt längre än de kan sträckas ut (extension). Den proximala leden kan böjas mer än 90 grader, medan den distala leden bara kan böjas drygt 45 grader – och det endast om den proximala leden redan är böjd. Den proximala leden kan nästan aldrig sträckas ut förbi viloläget (rakt finger), men den distala leden kan ofta sträckas något förbi viloläget.
Den första leden, knogen, räknas dock inte som en interfalangealled, eftersom den inte ligger mellan två falanger – den förbinder en falanks med ett metakarpalben (handben).
Tummen har bara två falanger, men de är betydligt rörligare än fingrarnas falanger. Tummens enda interfalangealled kan, precis som fingerlederna, bara röra sig i ett plan. Däremot har tummens stora proximala falanks en falanks-metakarpalled (en så kallad sadelled) som gör det möjligt att vinkla tummen i ett mycket bredare spann än vad som är möjligt för fingrarna.
Ett tydligt exempel på detta större rörelseomfång är att tummen lätt kan nå fingrarnas spetsar med sin egen spets – något som inget av fingrarna ens kommer i närheten av att kunna göra. Interfalangealleden kan inte böjas riktigt 90 grader, men det behövs inte heller, eftersom den proximala falangen kan placeras i så många olika positioner. Däremot kan tummens interfalangealled lätt sträckas ut till 45 grader.
Tårna är uppbyggda enligt samma grundprincip som fingrarna. Stortån har två falanger, medan alla övriga tår har tre. Samtliga tår är dock mycket kortare och betydligt mindre rörliga än fingrarna. Tårna rör sig i ett enda plan, med undantag för viss sidorörelse hos stortån hos vissa människor.
Antalet interfalangealleder i en fot är detsamma som i en hand – nio stycken – men de orsakar betydligt färre problem eftersom de används mycket mindre i vardagen.
Interfalangeallederna är enkla gångjärnsleder som ger fingrar, tummar och tår deras böjbarhet. Även om de delar samma grundläggande anatomi varierar deras rörelseomfång beroende på var i kroppen de sitter och hur de belastas i det dagliga livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online