Artrit betyder inflammation i leder och är ett samlingsnamn för över hundra olika ledsjukdomar. Radiologi, till exempel en röntgenundersökning, är ett av de viktigaste verktygen för att diagnosticera artrit, avgöra vilken typ patienten lider av och bedöma hur svår sjukdomen är.
Vid reumatoid artrit drabbas oftast de "proximala" delarna av handen – alltså de som ligger närmast handleden – liksom själva handleden. Vid artros (osteoartrit) är det i stället de mer "distala" lederna, närmast fingertopparna, som angrips.
På röntgenbilder syns artrit som svullna benpartier eller som håligheter i benet, så kallade erosioner. Genom att studera var i handen förändringarna sitter kan radiologen ofta redan tidigt skilja mellan de olika sjukdomsformerna.
Så tidigt som på 1970-talet utvecklades olika poängsystem för att bedöma omfattningen av de ledskador som syns på röntgenbilderna. Poängen skulle spegla den förväntade ledfunktionen och det kliniska utfallet för patienten.
Idag bearbetas bilderna ofta automatiskt av datorprogram, vilket ger poäng som är mindre känsliga för bedömarnas subjektiva inverkan. Det gör jämförelser över tid mer tillförlitliga, exempelvis när läkaren ska följa hur sjukdomen utvecklas eller hur väl behandlingen fungerar.
Även om radiologi är en standardmetod vid diagnos av artrit kan skillnaderna mellan olika artrittyper vara subtila. En vanlig röntgen visar främst benförändringar, medan tidig inflammation i brosk och mjukdelar kan vara svår att upptäcka.
Därför används även andra tekniker, eller håller på att utvecklas. Bland dessa finns magnetkameraundersökning (MRI) och ultraljud, som kan visa mjukdelar, senfästesinflammation och tidiga förändringar i leden bättre än konventionell röntgen. Tillsammans ger metoderna läkaren en mer komplett bild av sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online