Bronkdilaterare, även kallade luftvägsvidgande läkemedel, förskrivs för att hjälpa patienter med andningssvårigheter. Läkemedlen finns både som kortverkande och långverkande preparat samt i flera olika varianter. Även om vissa biverkningar och kontraindikationer förekommer kan dessa läkemedel avsevärt förbättra patientens livskvalitet. Diskutera alltid din behandlingsplan och eventuella biverkningar med din läkare eller ditt vårdteam.
En bronkdilaterare är ett läkemedel som vidgar eller öppnar luftvägarna genom att slappna av den glatta muskulatur som omger dem när de är inflammerade eller förträngda. När musklerna slappnar av och luftvägarna vidgas blir andningen betydligt lättare för patienter med sjukdomar som orsakar förträngning, exempelvis kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), astma, kronisk bronkit och emfysem. Vissa preparat kan även användas förebyggande hos personer som får pip i bröstet eller andningsbesvär vid fysisk ansträngning.
Bronkdilaterare delas in i kortverkande och långverkande typer och tillhör normalt en av tre läkemedelsgrupper: beta-2-agonister, antikolinergika och teofyllin.
Det finns två huvudtyper av bronkdilaterande läkemedel: kortverkande och långverkande. Kortverkande bronkdilaterare används för snabb lindring av symtom och är avsedda att bryta ett akut astmaanfall eller andra plötsliga andningssvårigheter. Långverkande bronkdilaterare behandlar inte anfall i stunden och bör inte användas som snabb lindring. Vid regelbunden användning kan de dock effektivt förebygga astmaanfall.
Både beta-2-agonister och antikolinergika finns som kortverkande och långverkande preparat som fungerar på liknande sätt, medan teofyllin endast finns som långverkande läkemedel. Kortverkande läkemedel slappnar av förträngda luftvägar, vilket gör att patienten kan andas friare. Långverkande läkemedel vidgar också luftvägarna men kan dessutom förebygga framtida anfall, särskilt när de kombineras med antiinflammatoriska läkemedel. Långverkande beta-2-agonister minskar dessutom mängden slemt i lungorna.
Teofyllin antas slappna av muskulaturen i lungorna och minska inflammationen. Det används inte lika ofta numera, och patienter som behandlas med teofyllin måste följas noggrant med kontroller.
Beta-2-agonister kan orsaka vissa biverkningar, bland annat darrningar i armar och ben, oro, snabb hjärtrytm eller muskelkrampar. Dessa besvär går oftast över snabbt och kan helt upphöra när kroppen vant sig vid läkemedlet. Antikolinergika har färre biverkningar, som kan innefatta muntorrhet, torrhosta eller suddig syn. Teofyllin kan ge illamående eller nedsatt aptit, rastlöshet eller nervositet, huvudvärk, yrsel eller sömnlöshet. Kontakta din läkare om biverkningarna kvarstår.
Patienter med hjärtproblem som använder kortverkande beta-2-agonister bör rapportera alla hjärtrelaterade biverkningar till sin läkare. Män med prostatabesvär bör undvika antikolinergika, eftersom dessa kan orsaka urineringsproblem. Patienter med leversjukdom kan ha svårt att bryta ner och eliminera teofyllin ur kroppen och kan därför behöva regelbundna blodprov för att övervaka läkemedelsnivån.
Tala om för din läkare om du tidigare haft allergiska reaktioner mot läkemedel eller om du tar andra preparat. Är du gravid eller ammar kan din läkare behöva ompröva doseringen av din behandling. Vissa bronkdilaterare är inte lämpliga för äldre, barn eller personer med vissa andra sjukdomstillstånd.
Även om biverkningarna kan kännas oroande har din läkare förskrivit bronkdilaterare eftersom nyttan med behandlingen bedöms vara större än riskerna. Har du funderingar kring biverkningar, möjliga interaktioner med andra läkemedel eller hur ditt allmänna hälsotillstånd påverkas? Rådfråga då alltid din läkare innan du ändrar något i din behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online