Aspergers syndrom, ofta förkortat AS, är en neuropsykiatrisk diagnos inom autismspektrumet som påverkar en persons sociala förmåga och beteende. Till skillnad från många andra former av autism har personer med Aspergers syndrom sällan uttalade språkliga eller kognitiva svårigheter, men det finns ändå många hinder att övervinna i vardagen. Med rätt kunskap, stöd och vård kan dock personer med Aspergers leva ett självständigt liv, arbeta och bilda familj.
Aspergers syndrom beskrevs första gången år 1944 av den österrikiske läkaren Hans Asperger, som också gav tillståndet dess namn. Begreppet fick sitt internationella genombrott 1981 genom forskaren Lorna Wings uppmärksammade rapport. Under Aspergers levnad förblev hans rön relativt okända, delvis eftersom han publicerade sina arbeten på tyska under andra världskriget. Det var först 1992 som diagnosen standardiserades, i samband med att läkare började ifrågasätta de normer för autism som Leo Kanner fastställde under 1940-talet. Trots detta hade många barnläkare även fortsättningsvis svårt att diagnostisera tillståndet. Hans Asperger beskrev de mönster han observerade hos barn med syndromet: bristande empati, ett intensivt intresse för ett specifikt ämne samt klumpiga rörelser.
Värt att veta är att Aspergers syndrom sedan 2013 inte längre utgör en separat diagnos i den amerikanska diagnosmanualen DSM-5, utan numera ingår i den bredare diagnosen autismspektrumstörning. Begreppet används dock fortfarande ofta, inte minst för personer som redan fått diagnosen.
Tidigare räknades Aspergers syndrom in under autismbegreppet, men personer med Aspergers fungerar oftast på en betydligt högre funktionsnivå. Vissa har till och med velat se Aspergers som en skillnad snarare än ett funktionshinder. Det vanligaste kännetecknet är svårigheter att emotionellt förstå andra människor. Personer med Aspergers saknar ofta medfödda sociala färdigheter – ögonkontakt, ansiktsuttryck och small talk kommer inte naturligt.
Många behöver fasta rutiner för att må bra och kan ha ett intensivt, smalt intresse för ett specifikt ämne. Språket är ofta avancerat med ett rikt ordförråd, men talmönstret kan uppfattas som annorlunda – formellt, monotont eller pedantiskt. Motorisk klumpighet, högerkänslighet, synuppfattningsproblem och sömnsvårigheter förekommer också.
Den största missuppfattningen om personer med Aspergers syndrom är att de skulle ha en intellektuell funktionsnedsättning. Det stämmer inte – de flesta har normal eller hög begåvning och kan leva helt självständiga liv. En person med Aspergers kan behöva hjälp att anpassa sig till nya situationer, men tillståndet går att behandla och kompensera. Historiskt har personer med drag av Aspergers blivit läkare, uppfinnare, författare och till och med Nobelpristagare.
Ingen vet exakt vad som orsakar Aspergers syndrom. Det finns dock starka belägg för att grunden läggs under fosterutvecklingens första två månader. Nya studier antyder att miljöfaktorer kan spela en roll, samtidigt som ärftligheten länge studerats – ingen enskild gen har dock kunnat identifieras. En vanlig teori är att en grupp gener ger ett barn ökad risk, och att specifika genkombinationer tillsammans med miljöfaktorer avgör om barnet påverkas eller inte.
Eftersom orsaken inte är helt känd finns ingen enhetlig standardbehandling. Vissa anser att tillståndet inte alls behöver botas, utan snarare förstås och bemötas rätt. Med rätt stöd under uppväxten kan symptomen faktiskt minska så mycket att de inte längre uppfyller diagnoskriterierna. Insatser som medicinering vid samtidiga besvär, kognitiv beteendeterapi, språkträning, social färdighetsträning samt arbets- och fysioterapi kan kombineras – tillsammans med nya och innovativa metoder – för att ge personer med Aspergers syndrom bästa möjliga förutsättningar i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online