Personer som skadat sig, särskilt i arbetslivet, överdriver ibland sina smärtsymtom eller låtsas ha ont av ekonomiska skäl eller för att slippa arbeta. Det kan därför vara svårt för vårdpersonal att avgöra om en patients smärta har en verklig fysisk orsak. Den skotske ortopeden Gordon Waddell fastställde att det finns åtta olika kliniska tecken som tyder på att en patients smärtebeteende antingen är påhittat eller har psykologiska orsaker snarare än fysiska. Dessa tester kallas gemensamt Waddells tecken eller Waddells test.
Waddells tecken används främst vid utredning av ländryggssmärta och ska alltid tolkas tillsammans med en fullständig medicinsk undersökning. Fyra av de mest använda tecknen beskrivs nedan.
Överdrivna smärtebeteenden kan vara en indikation på ett positivt Waddell-tecken. Bedömningen är subjektiv och bygger på undersökarens professionella uppfattning. Den blir mer tillförlitlig om patienten vid ett annat tillfälle under samma undersökning reagerar på samma beröring eller testposition med betydligt mindre smärta. Typiska överdrivna beteenden är att patienten skriker, gör dramatiska ansiktsuttryck, rycker till, grimaserar eller börjar gråta.
Smärtbesvär som generaliseras till en hel kroppsdel eller sprider sig över stora delar av kroppen kan också betraktas som ett positivt Waddell-tecken. Patienten kan exempelvis uppge kraftig smärta vid mycket lätt beröring på flera olika ställen. Dessa besvär följer inte normala anatomiska mönster. Varje spinalnerv ger nämligen upphov till stickningar eller smärta i ett specifikt område av armen eller benet när den irriteras. En patient med ospecifika besvär kan klaga på smärta i områden som försörjs av flera olika spinalnerver samtidigt.
Det finns flera manövrar som för patienten ser ut att vara riktiga tester, men som egentligen inte bör orsaka smärta eftersom kroppens strukturer inte belastas på ett sätt som skulle kunna ge upphov till ont. En sådan manöver kallas axiell belastning, där undersökaren trycker rakt nedåt mot patientens huvud när det hålls i neutralt läge. En annan är passiv rotation av höfter och axlar samtidigt, vilket vrider ryggraden som en helhet, alternativt rotation av benen utan att ryggraden roteras. Testerna bedöms som positiva om patienten uppger smärta under dessa moment.
En nervklämning i ländryggen orsakar smärta vid höftlyft med sträckt ben – patienten ligger på rygg medan undersökaren lyfter benet rakt upp i luften. För att avgöra om smärtan är äkta utförs testet först i sittande ställning. Undersökaren distraherar då patienten medan det "skadade" benet passivt förs framåt så att knät blir helt sträckt. Om patienten inte reagerar på detta men senare uppger smärta vid höftlyftet i liggande position, betraktas testet som positivt. En verklig nervklämning i ryggen orsakar nämligen smärta i båda lägena.
Ett enstaka positivt Waddell-tecken säger i sig väldigt lite. Kliniskt sett krävs vanligen tre eller fler positiva tecken för att resultaten ska anses tyda på icke-fysiska komponenter i smärtbilderna. Det är viktigt att komma ihåg att positiva Waddell-tecken inte automatiskt bevisar att patienten simulerar – de kan även spegla ångest, depression eller andra psykologiska faktorer som förstärker smärtupplevelsen. Testerna ska därför alltid kombineras med en noggrann medicinsk och psykosocial bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online