Enligt Society of Orthopaedic Medicine innebär ortopedi som disciplin att man undersöker, diagnostiserar och behandlar patienter med skador på rörelseorganen, det vill säga muskuloskeletala systemet. Området utvecklades runt år 1929 för att ta itu med rörlighetsproblem som inte behandlades av andra medicinska yrkesutövare. En ortopedisk patient kan lida av skolios, diskdegeneration, multipel skleros eller olika ryggproblem. Dessa tillstånd kan bero på funktionsstörningar, skador eller bilolyckor.
Nedan presenteras fyra centrala mål som styr vården och rehabiliteringen av ortopediska patienter.
Det första och mest grundläggande målet är att göra det möjligt för patienten att återuppta sina dagliga aktiviteter. Det kan handla om något så enkelt som att lyckas kliva upp ur sängen och dusja på egen hand, eller om att bli tillräckligt stark för att kunna återgå till heltidsarbete. För att uppnå detta mål kan patienten behöva stöd från undersköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast eller andra yrkesgrupper inom vården. Att vårda ortopediska patienter innebär i korthet att hjälpa dem med de dagliga livets aktiviteter, ofta kallat ADL (aktiviteter i det dagliga livet).
Ett annat värdefullt mål är att hjälpa patienten att uppnå optimal balans. För att kunna gå, resa sig ur en stol, kliva in i en bil och förflytta sig säkert krävs en fungerande balans. Patienten kan behöva specifika övningar att utföra hemma samt hjälpmedel såsom knäledsortos, rollator eller käpp. Balans styrs av tre samverkande system: synen, balansorganet i innerörat (vestibularisapparaten) och somatosensorisk feedback, alltså känselförnimmelser från hud och muskler. Att lära patienterna använda dessa system mer effektivt genom riktade övningar är ett särskilt viktigt mål när det gäller äldre patienter, eftersom risken för fall därmed minskar.
Smärtan efter en bilolycka eller en större ortopedisk operation kan vara enorm. Därför är ett centralt mål att minska och hantera patientens smärta. Detta kan åstadkommas genom olika metoder som stretchning, andningsövningar och massage. Träning och regelbunden rörelse spelar också en avgörande roll för smärtlindringen, eftersom stillasittande ofta förvärrar besvären. I vissa fall kan smärtläkemedel behövas som komplement till andra tekniker för att hålla smärtan under kontroll.
Även om debut eller utveckling av ortopediska problem inte alltid går att kontrollera helt, kan livsstilsförändringar göra stor skillnad för patientens livskvalitet. Ett bra mål är därför att tillsammans med patienten identifiera vilka förändringar som skulle kunna lindra symtomen. Det kan handla om viktnedgång, att sluta med ohälsosamma vanor som rökning, eller att införa lämplig träning som en del av den dagliga rutinen. Andra relevanta anpassningar är att anlita en chaufför för transporter eller att bygga om och anpassa hemmet för bättre tillgänglighet och trygghet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online