Kidner-operationen är ett kirurgiskt ingrepp som utförs för att behandla ett så kallat accessoriskt os naviculare – ett extra ben på fotens insida. Det ordinarie os naviculare ligger i fotvalvet och är fäst vid senan till muskeln tibialis posterior, en struktur som är viktig för att hålla upp fotvalvet. Vid detta tillstånd har det extra benet sammanväxt med det ordinarie navikularbenet, vilket kan ge upphov till en plattfot samt smärta och irritation.
Kirurgisk korrigering övervägs endast efter att konservativ behandling, exempelvis vila, avlastning och anpassade skor eller inlägg, har prövats utan framgång. Rehabiliteringsprotokollet efter operationen ordineras alltid av den opererande kirurgen.
Det symtom som starkast förknippas med ett accessoriskt os naviculare är smärta på fotens insida, vilken ofta förvärras av promenader och fysisk aktivitet. Besvären debuterar typiskt under tonåren, om det extra benet över huvud taget blir problematiskt. Det är dock viktigt att komma ihåg att många personer bär på detta extra ben hela livet utan att det ger några symtom – i dessa fall krävs ingen behandling alls.
Läkaren misstänker diagnosen när patienten söker för lokal smärta och ömhet, och tillståndet kan i regel bekräftas enbart med hjälp av röntgenundersökning.
Kidner-operationen betraktas som en relativt okomplicerad procedura. Kirurgen gör ett litet snitt i huden över det extra benet, lossar det från tibialis posterior-senan och avlägsnar därefter benfragmentet. Senan fästs sedan på det ordinarie os naviculare, varefter hudsnittet sys ihop.
Efter ingreppet får patienten en underknäortos av fiberglass som bärs i cirka tre veckor. Därefter ersätts den av en partiellt belastbar gånggips. Under de första dagarna används kryckor, och en fysioterapeut kan instruera patienten i korrekt kryckteknik för att undvika felbelastning.
Används icke-absorberbara suturer tas dessa bort 10–14 dagar efter operationen. Cirka fyra veckor efter ingreppet tas gånggipsen bort och den aktiva rehabiliteringen påbörjas, vanligtvis med ett program av utsträckningsövningar som syftar till att minska spänningen i senan. De flesta patienter kan återuppta sina normala aktiviteter efter ungefär tre månader.
Den opererande kirurgen avgör huruvida strukturerad fysioterapi behövs efter operationen. Behandlingen inleds ofta med kylbehandling (is), massage och virvelbad för att kontrollera smärta och svullnad samt för att främja läkning i senan.
Vattenträning rekommenderas ofta, eftersom vattnet erbjuder en trygg miljö där patienten kan träna utan onödig belastning på senan. I takt med att styrkan förbättras går patienten vidare till mer avancerade övningsstadier, där utsträckning av senan står i fokus för att öka rörligheten.
Fysioterapin hjälper till att förbättra rörelseomfånget och säkerställer att patienten återfår ett normalt gångmönster. När normal rörlighet och styrka återuppnåtts avslutas den styrda träningen, och patienten fortsätter sedan med ett individuellt hemträningsprogram för att hålla senan smidig och bibehålla resultatet långsiktigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online