Supraspinatusreparation och rehabilitering: vad du behöver veta

Ortopediska kirurger behandlar bristningar i supraspinatusmuskeln, som är den vanligaste formen av rotatorkuffbristning. Rotatorkuffbristningar är en av de vanligaste orsakerna till axelsmärta hos både yngre aktiva personer och äldre patienter. Vid den första undersökningen får patienten information om sitt specifika tillstånd samt vilka behandlingsalternativ som finns tillgängliga.

Indikationer för reparation

Enligt Wheeless Orthopaedics kännetecknas en rotatorkuffbristning av smärta och nedsatt funktion i axeln. Kirurgisk reparation övervägs när andra konservativa behandlingsformer har prövats utan framgång, exempelvis en kur med antiinflammatoriska läkemedel och fysioterapi.

För att operationen ska kunna genomföras måste patienten ha full passiv rörlighet i axeln vid tidpunkten för ingreppet. Detta beror på att adhesive kapsulit, alltså "frusen axel", utgör en kontraindikation för rotatorkuffkirurgi. Om kirurgen inte kan uppnå full rörlighet passivt kan operationen inte utföras, och då behövs först behandling för att återfå rörligheten.

Kirurgiska metoder

Det finns tre huvudsakliga metoder för att reparera en rotatorkuffbristning: artroskopi, miniöppen reparation och öppen reparation.

• Artroskopisk reparation: Kräver en erfaren och skicklig kirurg, men ger endast små snitt vilket innebär mindre vävnadsskada och oftare snabbare läkning.
• Öppen reparation: Innebär ett snitt som är längre än 5 cm, men metoden ger vanligtvis mycket goda resultat och ger kirurgen god överblick över skadan.
• Miniöppen reparation: Kombinerar artroskopi med ett mindre snitt för själva reparationen och erbjuder därmed fördelar från båda teknikerna.

Vilken metod som väljs beror på bristningens storlek och placering, patientens behov samt kirurgens erfarenhet och bedömning.

Rehabilitering efter operationen

Oavsett vilken kirurgisk teknik som används tar det normalt sex till tolv månader innan full styrka och funktion i axeln är återställd. Tålamod och noggrant följsamhet till rehabiliteringsplanen är avgörande för ett bra resultat.

Rehabiliteringen sker i tydliga etapper:

1. Skyddsfas: Under de första veckorna efter operationen används en armbindel för att skydda den reparerade senan.
2. Rörlighetsfas: Därefter påbörjas skonsamma rörelseövningar för gradvis att återfå rörligheten i axeln.
3. Styrkefas: Den sista fasen består av styrketräning som successivt bygger upp muskelkraften och återställer funktionen.

Att följa fysioterapeutens instruktioner och inte belasta axeln för tidigt är viktigt, eftersom överbelastning i ett tidigt skede riskerar att skada reparationen. Med en strukturerad rehabilitering är prognosen för de flesta patienter god.