1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Kontrakturer: Patofysiologi, orsaker, behandling och förebyggande strategier

En kontraktur är en fix förkortning av muskel-senaenheter och/eller ledkapslar som begränsar passivt rörelseomfång. Till skillnad från spasticitet (hastighetsberoende resistens) begränsar kontrakturer rörelse oavsett hastighet – och representerar strukturell vävnadanpassning.

Etiologiska kategorier

  • Immobiliseringsinducerade: Gips, sängvila, paralys, mekanisk ventilation – kollagenskorslänkning och sarkomerförlust börjar inom dagar
  • Neurologiska (spasticitetsdrivna): Stroke, cerebral pares, TBI, ryggmärgsskada, MS – kronisk hypertoni → adaptiv förkortning
  • Posttraumatiska/kirurgiska: Narvvävnad, heterotop benbildning, artrofibros efter ledkirurgi
  • Inflammatoriska/autoimmuna: Reumatoid artrit, JIA, sklerodermi – synovial proliferasjon och fibros
  • Medfödda/genetiska: Artrogripos, muskeldystrofier, kollagensjukdomar
  • Metabola/endokrina: Diabetes (begränsat ledmobilitetssyndrom), hypotyreos

Funktionella konsekvenser

  • Nedsatt mobilitet (gå, transferer, räckvidd)
  • Hygienutmaningar (perineala, axillära kontrakturer)
  • Hudgenombrott över benutföringar
  • Smärta från ledbelastning och nervpådrag
  • Minskad självständighet i ADL/IADL
  • Sitt-/positioneringssvårigheter → trycksår risk

Behandlingsmodaliteter

  1. Fysioterapi – Fundament:
    • Förlängd lågbelastningssträckning (30–60 min håll, seriell gipsning)
    • Dynamisk splintning/ortoser (progressiv extension/flexion)
    • Neuroutvecklingstekniker (NDT), PNF för spasticitetshantering
    • Funktionell uppgifts-träning inom tillgängligt rörelseomfång
  2. Arbetsterapeut: Hjälpmedel, aktivitetsmodifikation, anpassad splintning, vårdarträning
  3. Farmakologiska adjunkt (för spasticitetsdrivna kontrakturer): Oralt baclofen, tizanidin, diazepam; botulinumtoxin-injektioner (fokal, 3–6 månaders varaktighet); intratekalt baclofenpump (svår generaliserad spasticitet)
  4. Kirurgisk release: Senförlängning (Z-plastik, V-Y), kapsulotomi, tenotomi, osteotomi. Indikerat när kontraktur förhindrar funktion/hygien trots maximal konservativ vård. Post-op splintning och intensiv fysioterapi kritisk.

Förebyggande: Högst avkastning strategi

  • Tidig mobilisering: ICU tidig mobiliseringsprotokoll; post-op dag 0–1 rörelseomfång
  • Positioneringsprotokoll: Anti-kontraktur positionering för immobiliserade patienter (neutala leder, stödda)
  • Splintning/ortoser: Vilohandssplintar, AFOs, knäextensionssplintar – buren enligt schema
  • Spasticitetshantering: Tidig intervention förebygger adaptiv förkortning
  • Vårdareutbildning: Dagliga rörelseomfångsövningar, hudkontroller, positionering

Kontrakturer är långt lättare att förebygga än att vända. Proaktiv, protokoll-drivet förebyggande i riskgrupper (stroke, ryggmärgsskada, ICU, brännskador) bevarar funktion och minskar långtidsvårdsbörda.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online