En kontraktur är en fix förkortning av muskel-senaenheter och/eller ledkapslar som begränsar passivt rörelseomfång. Till skillnad från spasticitet (hastighetsberoende resistens) begränsar kontrakturer rörelse oavsett hastighet – och representerar strukturell vävnadanpassning.
Etiologiska kategorier
- Immobiliseringsinducerade: Gips, sängvila, paralys, mekanisk ventilation – kollagenskorslänkning och sarkomerförlust börjar inom dagar
- Neurologiska (spasticitetsdrivna): Stroke, cerebral pares, TBI, ryggmärgsskada, MS – kronisk hypertoni → adaptiv förkortning
- Posttraumatiska/kirurgiska: Narvvävnad, heterotop benbildning, artrofibros efter ledkirurgi
- Inflammatoriska/autoimmuna: Reumatoid artrit, JIA, sklerodermi – synovial proliferasjon och fibros
- Medfödda/genetiska: Artrogripos, muskeldystrofier, kollagensjukdomar
- Metabola/endokrina: Diabetes (begränsat ledmobilitetssyndrom), hypotyreos
Funktionella konsekvenser
- Nedsatt mobilitet (gå, transferer, räckvidd)
- Hygienutmaningar (perineala, axillära kontrakturer)
- Hudgenombrott över benutföringar
- Smärta från ledbelastning och nervpådrag
- Minskad självständighet i ADL/IADL
- Sitt-/positioneringssvårigheter → trycksår risk
Behandlingsmodaliteter
- Fysioterapi – Fundament:
- Förlängd lågbelastningssträckning (30–60 min håll, seriell gipsning)
- Dynamisk splintning/ortoser (progressiv extension/flexion)
- Neuroutvecklingstekniker (NDT), PNF för spasticitetshantering
- Funktionell uppgifts-träning inom tillgängligt rörelseomfång
- Arbetsterapeut: Hjälpmedel, aktivitetsmodifikation, anpassad splintning, vårdarträning
- Farmakologiska adjunkt (för spasticitetsdrivna kontrakturer): Oralt baclofen, tizanidin, diazepam; botulinumtoxin-injektioner (fokal, 3–6 månaders varaktighet); intratekalt baclofenpump (svår generaliserad spasticitet)
- Kirurgisk release: Senförlängning (Z-plastik, V-Y), kapsulotomi, tenotomi, osteotomi. Indikerat när kontraktur förhindrar funktion/hygien trots maximal konservativ vård. Post-op splintning och intensiv fysioterapi kritisk.
Förebyggande: Högst avkastning strategi
- Tidig mobilisering: ICU tidig mobiliseringsprotokoll; post-op dag 0–1 rörelseomfång
- Positioneringsprotokoll: Anti-kontraktur positionering för immobiliserade patienter (neutala leder, stödda)
- Splintning/ortoser: Vilohandssplintar, AFOs, knäextensionssplintar – buren enligt schema
- Spasticitetshantering: Tidig intervention förebygger adaptiv förkortning
- Vårdareutbildning: Dagliga rörelseomfångsövningar, hudkontroller, positionering
Kontrakturer är långt lättare att förebygga än att vända. Proaktiv, protokoll-drivet förebyggande i riskgrupper (stroke, ryggmärgsskada, ICU, brännskador) bevarar funktion och minskar långtidsvårdsbörda.
