Smärta och svullnad i knäet är ett vanligt problem som kan vara svårt att diagnostisera på egen hand. En kunnig läkare kan ofta ställa en tillförlitlig diagnos redan genom en ortopedisk undersökning, innan mer avancerade tester som magnetresonanstomografi (MR) eller röntgen behövs.
En av de viktigaste faktorerna vid varje knäskada är skademekanismen – alltså hur skadan uppstod. Vridningsskador skadar exempelvis andra senor och broskskivor än så kallade låsningsskador, där knäet plötsligt låser sig. Att kunna beskriva exakt hur smärtan uppstod underlättar därför diagnosen avsevärt.
En meniskskada indikeras typiskt av ömhet när menisken eller broscket palperas, det vill säga känns på med händerna. Skador på ligamenten (ledbanden) diagnostiseras genom att läkaren stabiliserar låret samtidigt som underbenet försiktigt dras framåt. Ett patellatest utförs dessutom för att upptäcka eventuella skador på knäskålen.
Knäleden bör observeras i flera olika situationer: stående, liggande och gående, samtidigt som förmågan att bära vikt noteras. Stelhet eller hörbara "klick" från knät tyder ofta på en reflexartad muskelkontraktion som skyddar ett skadat ledband eller skadat brosk.
Smärtans intensitet speglar inte alltid skadans allvarlighetsgrad. Ett helt avslitat främre korsband kan till exempel vara mindre smärtsamt än vissa lindrigare ledbandsförsträckningar. Därför ska man aldrig bedöma sin skada enbart utifrån hur mycket det gör ont.
Enligt uppgifter från Mayo Clinic upplever en av tre personer över 45 års ålder knäsmärta. Det är fortfarande en av de vanligaste anledningarna till att patienter söker vård hos sin läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online