Infraröd värme används ofta för att behandla fysiska besvär, men metoden är både utbredd och omdiskuterad. Dess läkande egenskaper är tveksamma inom vissa områden. Användningen för att både förebygga och främja atrofi är dock väl dokumenterad.
Infraröd strålning ingår i det elektromagnetiska spektrumet och ligger mellan synligt ljus och mikrovågor. Strålningen delas in i tre kategorier: nära-, mellan- och fjärrinfrarött, där det nära-infraröda ligger närmast synligt ljus. Atrofi innebär att en muskel eller annan kroppsvävnad krymper eller förtvinar.
Den mest etablerade medicinska användningen av infraröd värme är behandling av hemorrojder. Metoden kallas infraröd koagulering och innebär att den drabbade vävnaden utsätts för ett kort pulserande infrarött ljus. Detta gör att hemorrojden krymper – alltså undergår atrofi – och drar sig tillbaka.
Fysioterapeuter använder infraröd värme i kombination med elektrisk stimulering, applicerad via en sond eller elektroder, för att förebygga så kallad aktivitetsatrofi. Aktivitetsatrofi är en förlust av muskeltonus som beror på bristande fysisk aktivitet.
Tyngdkraften stimulerar tillväxten i mänskliga celler. Astronauter som vistas utan tyngdkraft under långa rymdfärder riskerar därför att förlora muskelstyrka. NASA har experimenterat med den djupa värme som nära-infraröda lysdioder (LED) alstrar, ofta i kombination med hyperbart syre, för att undersöka om tekniken kan främja läkningen av den muskelatrofi som rymdfärder kan orsaka.
Behandling med lågnivå-infrarött – även kallad infraröd terapi eller Anodyne Therapy System – marknadsförs ibland som lindrande eller läkande vid en rad olika åkommor, bland annat akne, kroniska sår som inte läker, diabetisk perifer neuropati, ischemisk stroke, lymfödem, nacksmärta och artros. Den amerikanska hälso- och sjukvårdsmyndigheten (U.S. Department of Health and Human Services) har dock efter omfattande studier dragit slutsatsen att det saknas tillräckligt underlag för dessa påståenden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online